Manowar är ett liveband utav rang. Inget snack om saken. Det är proffsigt, poserna sitter som en smäck och dom har en stor låtskatt fylld med no bullshit-metal. Dock så finns det en hel del onödiga minus med spelningen.
Manowar kör inte med nå förband, vilket jag trodde skulle innebära att själva spelningen skulle komma igång snabbare, men icke sa nicke. Två timmar står jag och väntar framme vid staketet innan spelningen drar igång! Behövdes det verkligen? Lokalen var full på folk 40 minuter efter insläppet och man hade kunnat börja en timma efteråt.
Bandet börjar sen med att spela igenom hela "Battel Hymns"-skivan och tätt följt utav två låtar till innan dom tar en paus... va, en paus!? Tänkte att det nu var dags för något tal utav Joey DeMaio, men näpp. Det delades ut ett pris till vinnaren utav en Facebook-tävling och det var det. Bandet skulle tydligen ta hand om några "pleasure slaves", vilket tog ca 10 minuter, sen var showen igång igen.
Sen så ska varje instrumentalist i bandet ha ett eget solo, men den enda som klarar av att leverera ett riktigt solo är trummisen Donnie Hamzik. Både DeMaio och Logan levererar hafsiga fingerövningar till solon. Helt förskräckligt låter det i vissa delar.
DeMaios solo blir mest en massa plektrumljud och Logans är som vanligt mest en massa sweaps kromatiskt upp för halsen. Båda kommer dessutom av sig säkert 5 gånger under sina solon och man skäms nästan när man hör det. Snacka om att spela över sin förmåga.
Trycket från publiken är bra, men under "Kings of Metal" och "Black Wind, Fire and Steel" så flyger det säkert 3-4 st crowdsurfare över mitt huvud. Fick en sko i huvudet som kändes ganska rejält, och sånt gör ju en ganska leds. Under de bästa låtarna liksom, och så ska man inte få se konserten för att nån idiot ska surfa.
Nu ska jag sluta gnälla, för det var faktiskt en riktigt bra konsert annars. Det var härligt att få höra "Hands of Doom" och "Call to Arms", vilka båda nog platsar på "Bäst under konserten"-listan. Det är även så klart väldigt coolt att få höra hela "Battle Hymns"-skivan live, och där är själva titelspåret en riktigt episk upplevelse.
"Hail and Kill" är en annan sån där klassiker som ska upplevas live, för det är riktigt mäktigt när Adams, DeMaio och Logan radar upp sig bredvid varandra under refrängen och DeMaio sträcker ut sin knutna näve mot en skanderande publik.
Eric Adams ska ju också nämnas. För här snackar vi en av världens bästa frontmän. Han har en fantastisk kontakt med publiken och alla poser sitter som gjutna. Han är med på alla markeringar i alla låtarna och han sjunger väldigt bra just den kvällen. Pris till konsertens bästa spelare går helt klart till Mr. Adams.
För att summera det hela så kan man lugnt säga att min första Manowar konsert ändå gav mersmak, trots vissa onödiga minus. Ska bli kul att få se dom igen i Gävle i sommar.
 | ||||||||||||
| Hail, hail, hail and kill! |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar