Johnny

En utav världens, nä jag ändrar mig, världens coolaste låt heter "Johnny" av... Thin Lizzy. Mästarna på cool musik. Mästarna på musik över huvud taget.

Riffet, licksen, solona och texten. Allt i en perfekt symbios framförd utav en grupp musiker vars like vi aldrig mer kommer att se, och höra: mer än på skiva då...

Det första licket i låten, det vid 0:12, är typexemplet på begreppet "less is more". Om man skulle slå upp "less is more" i en ordbok... ja ni vet. Man smälter.

Å texten sen. En novell i miniformat, eller en gammal svartvit noire-film, fast i musikalisk form. Det är skitigt, rått och kallt. Droger, vapen, girighet, svek, ett tragiskt liv får ett tragiskt slut. Helt i stil med andra Lizzy-klassiker som "Suicide", "Opium Trail" eller "Waiting for an Alibi".

Så ruskigt synd att denna låt inte spelades live oftare, och så otroligt synd att den inte kom med på "Live and Dangerous".

Lyssna nu på låten, antingen studioversionen, eller liveversionen (Fast där är inte licket med). Helst båda, men jag varnar er, risk för att du dör av coolhet finns...

Somewhere on the waterfront

Johnny's hiding with a gun
Swears he'll kill any man that tells his story
He's not sorry for what he's done

He broke into a drugstore
To cure his daily need
He didn't mean to shoot the guard
But he was blinded by the greed

Oh Johnny

You see that nun, she's his sister
She doesn't know that he's gone bad
When they told it to his father
It drove the old man mad

Just as his mother warned him
From her dying bed
It's alright to lose your heart
But never lose your head

Oh Johnny

Now the cops have got him surrounded
And he doesn't stand a hope
He wonders how he could be in so much trouble
Over just a little dope

Five to one he gets away
That's the odds I'm going to give
Five to four they blast him away
Three to one he's going to live

Oh Johnny

Back in the alley where he was slain
I thought I heard something move
Beside the trash can lay a heart and chain
The picture had been removed

Just another juiced up junkie
Looking for a bed
It's alright to lose your heart
But never lose your head

Oh Johnny

Revenge of the Sandpeople

Först kom "Lair of the Rancor"; filmen som satte en hel biopublik i skräck. Det blev en klassiker av sin tid. Nu kommer filmen som på nytt sätter standarden, en blivande klassiker. Du kan inte vara förbered nog för den spänning, skräck och avsky som följer när sandfolket anfaller i....

"Revenge of the Sandpeople"!

Heath

Det är ganska fascinerande att se hur en känd persons status höjs till skyarna när den avlider. Hur en person som under sin livstid inte en var i närheten av att vara lika hyllad och älskad helt plötsligt blir allas favorit. Ett typexempel på det, och som är anledningen till att jag skriver detta inlägg är Heath Ledger.

Det är lite sjukt hur branschen verkligen utnyttjade hans död till fullo, och gjorde honom till 2000-talets James Dean med sin rolltolkning utav Batmans ärkerival The Joker nästan innan "The Dark Knight" ens haft premiär. Senast idag såg jag en bild på en tatuering föreställande Heaths sminkade ansikte. Det känns lite bisarrt.

Själva filmen är så klart lätt överhajpad tack vare hans tragiska bortgång. Heaths roll är det som bär mycket utav den annars hyggliga filmen, som innehåller en hel del facepalm-moments och lite andra underliga grejer som egentligen borde diskvalificera den från att räknas som en utav de bästa superhjältefilmerna.

Heath gick och blev filmhistoria och mångas favoritjoker, men det känns bisarrt när man tittar tillbaks på kommentarerna på internet när hans roll som The Joker utannonserades. Ingen hade nog kunnat ana att hans tolkning utav rollen skulle bli den mest legendariska.

Lustigt är det.

Kiske kan än

Att Michael Kiske sjunger bra än visste vi ju efter att ha lyssnat på Unisonics självbetitlade debutalbum, men jag var inte förberedd på att han än idag kunde sätta den mäktigt långa sista sångtonen i "I Want Out".

Hittade ett klipp från Loud Park Japan 2011 där bandet framför låten, och det låter helt sjukt bra. Jag satt och var mäkta imponerad under hela låten, och när då Michael sätter den där sista tonen som pricken över i:et ställde sig armhåret i givakt. Huga så bra!

Blev nu sjukt sugen på att uppleva detta live. Ska man kanske dra på Skogsröjet i Rejmyre som är bandets enda spelning i Sverige?

Walking in Slow Motion

Bill Murray är en definition utav uttrycket "Kunggubbe". Förutom att vara en otroligt grym skådis och komiker så är han en sann livskonstnär, med otrolig självdistans. Han gled omkring onykter i en golfbil under ett utav sina sverigebesök, han gjorde ett utav världens skönaste cameoroller i "Zombieland", och han brukar dyka upp oinbjuden och briljera på fester; bara för att nämna några saker som tar honom "beyond awesome".

Nu senaste är att han tillsamman med några killar som jobbade på en reklamfilm med honom och som frågade om en autograf fick något helt annat istället; en kort film, eller trailer, där dom går tillsammans med Bill genom en korridor, i slow motion.

Bill är grym!

STIM vs SRF

Läste i onsdags om den tvist som just nu pågår mellan STIM och Sweden Rock Festival och kan bara än en gång konstatera att en musiker, och deras publik, bara blir blåsta vart den en vänder sig.

SRF är den mest vinstindrivande festivalen i Sverige och drog in 25 000 000 kronor förra året. Dom tycker att STIM-avgiften är för hög, trots att den bara utgör 2,6% utav biljettintäkterna, 41% är ren vinst. Behöver jag ens säga att det är sjukt?

Festivalen bemöter så klart inte kritiken om det faktum att festivalen drar in såna enorma summor pengar, men belyser dock problemet om att STIM själva inte är så ideella som man utger sig för att vara. Dom menar på att stora delar utav pengarna som STIM drar in försvinner i administrativa avgifter, trots att organisationen är "ideell".

STIM är i dagsläget i stort sett det enda sättet för en låtskrivare att få betalt för sin musik. Man har inget annat val. Kunskapen om denna organisation är dock inte så bra bland musiker. Dom är väl glada att dom alls får in pengar. Hur mycket man får i förhållande till hur mycket organisationen egentligen drar in vet nog inte många; inklusive mig.

Det är så förbannat uppfuckat det här med musik, eller konst i allmänhet, och intäkter. När musikers inkomster från försäljning utav musiken är lika med noll, så har vi nu på senare år fått höra att det är genom liveuppträdande som de ska livnära sig. Men nu så är det ju uppenbart att även där så blir man blåst som musiker. Man ska sälja sina merchs på spelningarna, men då finns det ibland avgifter även för det. Musikbranschen är så fruktansvärt infekterad av utsugare som ska ha en bit utav kakan som musikerna bakat på egenköpta råvaror.

Visst, SRF har en poäng, och det borde faktiskt uppföra nå sorts kontroller på STIM, men den största boven i dramat är helt klart festivalen själv enligt mig.

Här har ni låtskrivarnas och SRF:s debattinlägg så ni kan läsa själv.

Jeff Peter Speckmann

Det slog mig för ett tag sedan att om en film om death metal-legenden Paul Speckmann skulle göras så skulle Jeff Daniels vara det solklara valet för att spela honom. Se bara!

När jag inför detta blogginlägg surfade runt efter bilder så stötte jag plötsligt på denna bild där Paul liknas vid Peter Stormare. Tur för Hollywood, nu har man två alternativ när man ska rollbesätta filmen om en utav death metal-genrens viktigaste namn.

Fredagsburgare

Fredag betyder burgare, en tradition som startades utav min bror för flera år sedan då han var besatt utav rätten. Nu är det jag som har tagit över som traditionen och tagit den till nästa nivå som den glada burgarsnobbamatören jag är.

Idag var det premiär för att bränna burgarna på grillen. Lite för hårt stekta blev dom, vill helst ha köttet lite rosa, men annars blev det bra. Saknar bara den där förbannade köttkvarnen så att man kan få till någon vettig köttfärs.

Spider-Man på posten

Det var roligt att ta in posten idag. Helgen kan gärna få bli regnig eller mulen, fast det spelar nog inte så stor roll. Kommer nog att svinga bort några timmar tillsammans med Spider-Man i alla fall.

Det tog länge, det han till och med komma ett nytt Spider-Man-spel (Som dock ska vara mycket sämre), innan jag till slut tog mig i kragen och köpte "Shattered Dimensions". Köpte det på Tradera för 76 pengar. Visserligen är det en promoutgåva så fodralet är inte det finaste, men man ska väl inte nu sitta och stirra på fodralet utan spela spelet.

Senas jag spelade något spel med Spidey var under förra generationen, filmlicensspelet "Spider-Man 2". Ett ganska mediokert spel, men som i sina finaste stunder simulerade livet som Spider-Man väldigt bra. Att bara svinga runt i New York och spöa upp lite utav stans slödder var en härlig känsla. Upplägget med en öppen spelvärld har aldrig känt mer passande.

Detta spel bjuder inte på en öppen spelvärld, men gameplayen ska vara mycket bättre, samt att man får spela som 4 olika spindelpojkar. Vi får se hur kul det är.

Lair Defense: Shrine

Efter att ha spelat mig leds på "Defender II" så satte jag igång med nästa tower defense-spel: "Lair Defense: Shrine".

Spelet går ut på att man ska hjälpa drakarna att försvara sina ägg från tjuvaktiga, onda (OOONDA!) människor. Man placerar ut drakar på strategiska platser på banan så att man kan stoppa inkräktarna innan dom når boet med äggen och flyr med dom. För att placera ut drakar, samt uppgradera dom, krävs mat som man får när man har ihjäl inkräktare. Drakarna finns i tre olika raser: Eld - ger mest skada, Is - ger mindre skada man kan frysa fienderna, Gift - förgiftar fienden som fortsätter förlora skada kontinuerligt, samt att dom rör sig långsammare.

Mellan nivåerna kan man uppgradera sina stats osv för de pengar som man får för en avklarad nivå. Man kan även hjälpa till med lite spells; man har en is-spell som fryser alla fiender en stund, och en eld-spell som ger skada.

Fienderna kommer i några olika variationer, med olika styrkor, svagheter och specialegenskaper, men efter ett tag blir det som i andra tower defense-spel lite tjatigt. Spelet bjuder på 6 olika banor med 8 nivåer vardera. Man börjar spela på svårighetsgraden "normal" och när man klarat alla banor så går man vidare till nästa svårighetsgrad; "nightmare", och sen "hell". Det känns lite tjatigt att behöva spela om alla banor 3 gånger, men lik förbannat så fortsätter man, för man vill ju uppgradera allt till max.

Till skillnad från "Defender II" så är detta spel mycket mer strategiskt, och man deltar inte lika mycket i själva försvarandet. Det gäller att placera ut rätt drakar på rätt plats och uppgradera dom smart. På de senare nivåerna blir det verkligen knivigt och jag fick verkligen slita mitt hår innan jag kom på den rätta strategin.

Jag gillar att det blir lite "trail and error" för att man ska komma vidare. Man får en lite skön känsla när man till slut kommer på rätt strategi och förvandlar banan till enkelväg till helvetet för de små människokräken.

Det var kul, men nu har jag fått nog utav tower defense spel för ett tag känner jag.

Jag blir så jävla aaaaarg! (10)

 Cookies

I Sverige är kakor och kakor två ganska olika saker. En kaka kan vara benämningen på både ett mindre bakverk som t.ex en moccaruta, eller brownies, och ett större bakverk som sockerkaka, eller morotskaka. Även hårdare bakverk som "Ballerina" och liknande är kakor. Kort sagt så är alla söta bakverk som inte är bulla, kex eller tårta kakor.

I Amerikat så är det där emot lite annorlunda. Kaka = cake är benämningen på större bakverk som tårta, sockerkaka, morotskaka osv. "Crackers" är kex, bulla är "bun", "biscuit" är (typ) mjuka kakor, och så vidare; de mindre, hårdare, kakorna är i alla fall "cookies".

Den klassiska "cookien" i de förenta staterna är den så kallade "chocolate chip cookien". Här i Sverige har den också funnits ett bra tag, och vi har kallat den "kaka med chokladbitar i". Fram tills nu.

I och med att Amerikat och deras matkultur har blivit så populärt bland oss här i Sverige (Guilty as charged), så har "kaka med chokladbitar i" kommit att bli en standard i kaksortimentet i alla matbutiker, under namnet "Cookies"... va? Är det officiella namnet på kaksorten "Kakor"?

Jag får huvudvärk.

JAG BLIR SÅ JÄVLA AAAAARG!

Khakhoer meedh choklaudbithar iie!

Heta plastgubbar

Suget efter plast blir så enormt när jag kollar in bilderna på Hot Toys kommande Avengers-actionfigurer. Detaljrikedomen får mig att kallsvettas, och jag önskar att jag hade några tusen spänn till övers att slänga iväg på en Iron-Man, Thor, Captain America och Loke. Fatta va häftigt att kunna ha Iron-Man och Thor slåss mot varandra på bokhyllan hemma. Man hade exploderat av all awesomness bara man vistas i samma rum.

Kruxet är väl dock att priset ligger på strax över 2000 spänn för en figur, men det som verkligen sätter käppar i hjulet för mina drömmar, är att i alla fall Iron-Man är limiterad till 3000 exemplar. Jag vågar inte ens tänka på vad priset kommer att ligga på när dom senare säljs på E-bay.

Så klart så är det aldeles för dyrt att köpa alla, men EN skulle ju inte vara helt omöjligt. Frågan är väl bara vem man ska välja. Man får börja med att se mer exakt pris, och möjlighet att få tag på någon figur när dom släpps. De planerade releasedatumen är i alla fall som följer:

• Thor - December 2012
• Captain America - September 2012
• Iron Man – no release date published
• Hawkeye – July 2012
•  Nick Fury – June 2012

Hulken har inte fått något datum än, och det har även teasats om en Black Widow-figur i skrivande stund. Att ha en 32 cm hög underskön Scarlett Johansson skulle väl inte heller vara fel.

Ohmygodkollabara!!

Dio - Roughly

Live-bootlegs är en finfin företeelse, om det rör sig om kvalitativa inspelningar och inte nån bullrig burkinspelning.

Ett exempel på en fin inspelning är Dio - Roughly inspelad på Draken i Stockholm den 17:e November 1983. Den finns så klart i min ägo, och jag är nöjd över det. Okej, inspelningen går absolut inte att jämföra med en officiel då viss dist förekommer. Främst på basfrekvenserna, och lite på sången, men annars är det här en hur bra inspelning som helst.

Vi får höra ett alldeles nybildat band, som precis släppt "Holy Diver". Nästan alla låtar från albumet spelas,  plus medlys med Rainbow och Sabbath-klassiker. Det låter så sjukt bra. Hela inspelningen dryper utav bandets energi. Vivians gitarrspel är galet bra, rytmsektionen är stabilt intensiv och Ronnie får alla andra sångare i världen att blekna. Att inspelningen sedan är från Sverige gör ju bara saken ännu lite häftigare.

Som sagt så är det väl lite synd att det distar lite gran, och visst så är ljudet aningens dovt, men bandets rena excellens gör att dessa problem blir näst intill obetydliga medan man lyssnar.

Ni kan ju lyssna på ett smakprov på tuben

Look out!

 

Världens bästa t-shirt

Guess what? Mer Avengers! ...typ...

Den här tröjan är ju helt underbar. Jag skyr sån här piratverksamhet som pesten annars, men denna tröja skulle jag lätt köpt om jag fick syn på den på en marknad.

Disassembled

Jag skrattar gott åt denna underbara video med våra favoritkaraktärer från Marvel-universumet. Venom äter glass, Bruce Banner går på date och Loke jävlas med Thor, med mera. Finner inga andra ord för videon än att den är underbar. Det är underbart med fans, och jag älskar att internet finns, så att jag, och ni, kan ta del utav detta!

Marabou Apelsinkrokant

När det kommer till chokladkakor så är det få smakvarianter som slår Marabous Apelsinkrokant. Vanlig mjölkchoklad i all ära, men den rår icke på Apelsinkrokanten.

Apelsin och choklad är en sån självklar kombo i grunden, som en naturlag. Jag tror banne mig att man uppfann apelsinen enkom för att kunna he den i choklad. Om man då ännu tar Marabous fantastiska choklad och blandar i lite apelsin och krisp så har man den ultimata snasket.

Den hypnotiserar mig, och gör mig alldeles besatt. Det blir eufori i munnen, mouthgasm. Jag föreställer mig att det är så här det skulle vara att hångla upp en ängel. Öppnar jag en Apelsinkrokant så äter jag tills det är slut. Med annat godis brukar jag kunna behärska mig någorlunda, men absolut inte med detta. Jag äter till det är slut, slickar pappret, och önskar sedan att jag hade ännu mer.

ÅåååoÅåååoÅåååh!!

Massor med Marvel

Internet fullständigt svämmar över utav utannonseringar och rykten gällande kommande filmproduktioner utav Marvel-serier. Man blir helt kollrig i huvudet och lycklig på en och samma gång. Samtidigt så går spindelsinnet igång någonstans i bakhuvudet och skriker "MJÖLKNING!!".

Superhjältefilmer är rena rama guldgruvan just nu, och med all rätt. "The Avengers" var inte bara en riktigt bra film, det har även blivit en enorm succé, och många tror att den kan slå "Avatar":s rekord i biobesökare. Man blir som sagt glad, då detta innebär att fler filmer kommer att göras, förutsatt att filmerna fortsätter hålla samma höga kvalité. Risken finns dock att filmstudiorna nu kommer att sätta igång den riktiga massproduktionen och kvantitet börjar gå före kvalitet.

Jaja, jag ska försöka bortse från oron och istället njuta att man får vara med om denna guldålder för superhjältar på film. Nä, jag ska nu se fram emot de kommande årens Marvel-filmer, för det ser bra ut, och det var det jag egentligen hade tänkt att detta inlägg skulle handla om.

Detta är de filmer som är planerade, och har ett släppdatum:

• May 3rd 2013 – Iron Man 3
• November 15th 2013 – Thor 2
• April 4th 2014 – Captain America 2
• May 16th 2014 – Untitled Marvel Movie #1

 Den där sista "Untiteld Marvel Movie #1" är ju så klart extra intressant. Vad kan det röra sig om? Ryktet säger att det kan vara "Ant-Man", som varit på väg att filmatiserats i flera år, och det känns väl ganska möjligt nu när "The Avengers" blev en sån succé. "Ant-Man" är ju en utav de ursprungliga medlemmarna i Avengers, som i filmen blev utbytt mot Hawkeye.

Mer utav intresse är att det även finns en till icke utannonserad Marvel-film, utan releasedatum. Vad an det vara? Ryktet säger "Dr. Strange". Coolt säger jag. Lite magi och dimensionsresor kan vara uppfriskande bland alla slagsmål och styrkemätningar. Det kan så klart även röra sig om "The Avengers 2" då den ju inte är utannonserad ännu, även om den så klart är given.

Ett tredje alternativ är en ny "Hulken" då Mark Ruffalo skrivit på för hela 6 (S E X!) stycken Hulken-filmer. Underbart, då han verkligen var grym som Bruce Banner.

Apropå Hulken så rapporteras det även om att en tv-serie är bekräftad (Den kommer vara med Mark Ruffalo). Här är jag så klart ruggigt reserverad med mina förhoppningar. Jag har än så länge inte sett en äventyrsserie, eller superhjälteserie som varit bra. Några klockrena exempel är den gamla Hulken-serien, Blade, Terminator och Xenia; det blir alltid pajigt.

Den största anledningen är så klart budgeten. När vi nu vant oss vid att se Hulken stor som en... hulk, så kommer vi knappast nöja oss med en grönmålad snubbe i hockeyfrilla. Med tanke på hur mycket förstörelse som krävs, då det liksom är Hulkens trademark, så känns det verkligen som att det inte kommer finnas budget nog att göra det bra.

Nu ska jag självklart inte döma ut det helt. Mannen som står bakom serien är Guillermo del Toro, som lyckades hyfsat bra med Hellboy-filmerna. Hopp finns. Serien kommer nästa år.

Hujja, vad mycket text det blev, och det känns som att det finns hur mycket mer rykten som helst. Det här är inte det sista inlägget om superhjältar ni lär läsa i denna blogg.

Massor, massor med Marvel!

R.J.D.

Jag kommer så väl ihåg när jag läste nyheten för 2 år sedan. Jag hade klickat in på blabbermouth som vanligt för att se vad som hänt inom hårdrocksvärlden och fick plötslig syn på rubriken. Jag klickade på den, läste vad som stod, och blev sittande; stirrande på hans bild, mannen med världens bästa röst som nu hade lämnat oss. De första orden i Wendys uttalande har etsat sig fast i min hjärna: "Today my heart is broken..."

De senaste året så hade jag följt hans kamp mot cancern genom nyheterna, och inte för en sekund tvekat på att det skulle gå bra. Allt visade på att sjukdomen var under kontroll, Ronnie besökte till och med "The Golden Gods Award" någon månad innan nyheten om hans bortgång kom. Jag var förkrossad.

Ronnie James Dio har betytt enormt mycket för mig. Förutom att han är den bästa sångaren som någonsin förärat jorden med sin närvaro, så stod han för ett utav mina första möten med riktigt hård musik. "Diamonds - The Best of Dio" var en utav de första cd-skivor jag köpte, och jag spelade "Holy Diver" till döds.

Senare bekantades jag med hans prestationer i Black Sabbath och Rainbow; band som för evigt intagit tronen som några utav världens bästa band  för mig. "The Best of Rainbow" är också ett annat tidigt skivköp för mig, där första tredjedelen utav skivan, med alla Dio-låtar, också spelats oräkneliga gånger. Rainbows "Rising" har kommit att bli kanske världens bästa studioalbum enligt mig, och Black Sabbaths "Heaven and Hell" och "Mob Rules" har också gjort anspråk på den platsen.

Sentimentalt blir det, och ja, det rör sig om en människa som jag aldrig träffat, men likt Phil Lynott så har han lyckats att beröra mig mer än många människor jag har träffat. Han har varit med och format mig genom fantastisk musik och tänkvärda texter. Han kommer alltid att var med mig, och påminna mig om att ställa mig upp och skrika, och att rock 'n' roll kommer att leva för alltid.

You came down with fire, and lifted my spirit higher 

Rest in Peace Ronnie James Dio

4 minuter Spidey

"The Avengers" lämnade mig svettig och knäsvag, så mycket superhjältar borde ha varit en överdos, men min hunger för mer awesomness växte bara. Att jag kommer få gå hungrig i sommar verkar det inte heller som, för som ni vet, och som jag redan har tjatat om så kommer ju "The Amazing Spider-Man" i sommar. Ord kan inte beskriva hur överhajpad jag är inför denna film.

Känns nästan som att jag gjorde mig själv en otjänst genom att titta på den 4 minuter långa preview:n för filmen som lagts upp på tuben nu. Vi bjuds på en längre version utav den förra trailern. Ett längre klipp från när Spidey räddar ett barn från en bil som knuffats av Brooklyn Bridge utav Lizard. En sån där okontrollerbar rysning utav uppspelthet skakar min kropp.

Det ser verkligen bara bättre och bättre ut för varje ny trailer och bild som släpps, och jag vet inte om jag kommer orka tills den 3:e Juli. Min arma kropp kommer att ha gett upp, den pallar inte det här...

Massor utav gringos!

Maj månad verkar bjuda på en liten trend med filmer som utspelar sig i Mexico som heter något med "gringo". Vi har "El Gringo", som jag hörde talas om på samma sätt som nog alla andra som hört talas om den, genom att Manowar har gjort en låt enkom för filmen. "Get the Gringo" heter den andra, och stoltserar med Crazy-Mel i huvudrollen.

Ingen utav filmerna känns som några kritikerrosade boxoffice hits, men det kan ju bli skön B-action-underhållning. "El Gringo" kommer ses bara för Manowar-faktorn, och "Get the Gringo" lockar ju med Mel Gibson, som ju är en bra skådis, men tack vare sina nu mera trademarkade vredesutbrott så lär vi nog aldrig mer se honom i en storfilm.

Kolla in trailrarna för "El Gringo" och "Get the Gringo" och se om du blir sugen på någon utav filmerna.

Mel skjuter med sin pistol som en riktigt gangztaa, och blir rätt
så irriterad när han inte träffar något...

Brother, behold dat ass

Är i lite Avengers-mode ännu, och snubblade över några roliga bilder. Jag ville bara dela med mig

Transform, and roll out ...for real

Japaner är förmodligen av naturen ca: 78% nördigare än allt annat folk i hela världen. Är det inte nån tjomme som viker origami-eiffeltorn så är det en 5-årig unge som shreddar gitarr som Michael Angelo Batio.

Senast i raden utav klipp men Japaner med för mycket fritid, är en snubbe som knåpat ihop en radiostyrd Transformer, typ. En radiostyrd bil som transformeras till en lika radiostyrd robot. Jag är imponerad, och undrar när Hasbro ska släppa en Optimus Prime i samma utförande; plus ett släp som försvinner och uppenbarar sig från tomma intet när man transformerar mellan robot och lastbil.

P.S: Känns som att detta inlägg bara bekräftar min oro i det förra...

Robotapokalypsen

Vi går alla omkring och ständigt oroar oss över zombieapokalypsen. När kommer den ske? Är det nu 2012 som det inte kommer finnas mer rum i helvetet och de döda kommer att vandra på jorden? Frågan är när, och inte om det kommer att ske. Men i denna rädsla för zombies så glömmer vi bort ett annat möjligt hot: Robotapokalypsen; för det är också bara en tidsfråga innan även den kickar igång.

Det har länge funnits en handbok för hur man ska överleva när zombies tar över, men inte så många, vad jag har hört, om vad man egentligen ska ta sig till när robotarna gör uppror. Efter att ha sett denna video känner jag mig i alla fall lite lugnare.

Avengers assemble!

Besökte den lokala biografteatern igår för att beskåda "The Avengers". Känns som att jag kanske borde låta filmen sjunka in lite till, för den euforiska känslan har inte riktigt lagt sig, men dra åt helsefyr vilken underbar film!! Det är tur att det är mörkt i biografen, för jag satt med ett fånigt flin på mina läppar under hela filmen. Jag blir fuktig över hela kroppen bara jag tänker på filmen nu.

Fantastisk storslagen action, och kraftmätningarna hjältarna emellan som gjorde mig alldeles fnittrig, blandades med underbara dialogscener. Jag älskar att man låtit dessa dialogscener ta så pass stort utrymme. Vi får lära känna de väldigt olika individerna genom de konflikter som uppstår emellan dom, och filmen låter det ta den tid det behövs. Det stressas aldrig, och det blir inte segt.

Actionscenerna är så maffiga och så byxstramande episka att jag har lust att bara skrika rakt ut i biosalongen. Trots att det är mycket som händer hela tiden blir det aldrig segt á la Transformers, utan filmen lyckas verkligen överträffa sig själv hela tiden. Den ena scenen är häftigare än den andra, och aldrig någonsin tycker jag att det blir larvigt eller överdrivet.

Att man även väntade med att visa Hulken byggde upp mina förväntningar så galet mycket att när Bruce Banner till slut blir grön utav ilska och drabbar samman med Thor får jag nästan tuppjuck. Mitt leende sträckte sig nog bokstavligen från öra till öra. När Hulken senare sätter brutalstopp för en utav de flygande jätteormarna klimaxar jag nästan.

Det här var en underbar upplevelse, och det länge sedan jag har haft denna känsla när jag sett en film på bio. Detta är ta mig tusan den bästa superhjältefilm som gjorts. Det kommer bli svårt för "The Amazing Spider-Man" att slå det här.

Rest in Peace Maurice Sendak

Namnet Maurice Sendak känner nog inte många till, och hade man bara nämnt namnet så hade inte jag nog heller reagerat i första taget när jag idag läste att han dött i förrgår (8:e Maj). Men nu så berättade ju artikeln att han är skaparen utav "Where the Wild Things Are" (I vildingarnas land), och då ringer det nog på en gång en klocka hos de flesta.

Boken är en utav världens mest kända barnböcker, som i alla fall jag läste/kollade igenom på dagis när jag var liten, flera gånger. Jag vill även minnas att jag läst "In the Night Kitchen" (I nattköket) när jag nu kollar runt lite på hans verk, för jag känner som igen bilderna, men jag är inte säker.

"Where the Wild Things Are" blev som bekant även en ofantligt vacker film, gjord utav Spike Jonze, är om året, en utav de finaste filmer jag sett. Precis som boken var den smått hypnotiserande med sitt vackra sceneri, det kändes som en dröm. Men det mest minnesvärda är väl själva vildingarna, med sina stora gula ögon. Charmiga, men samtidigt lite skrämmande.

Rest in peace Maurice, your spirit will always live where the wild things are.

Sagolikt vackert

Slappin' da bass

"I Love You, Man" från 2009 är en ganska hyfsad film, som jag kommer ihåg det. En lättsam, mysig, komedi om guy-love/bromance. En typisk sån där film som man ser, småskrattar lite åt, och sen glömmer bort ganska snabbt. Det var ganska så oväntat att denna film skulle mynta en lika klassisk catcphrase som "Hasta la vista baby", "Birdy nam nam" eller "Yippie kay-yay mother fucker".

Lär dig "how to slappe de beeas"

Det finns nog ingen basist i hela världen som inte har använt sig utav repliken "Slappin' da bass" idag. Om du inte gjort det så är du helt enkelt inte en basist.

Jag kan tänka mig att anledningen till att denna replik fick så stort genomslag ligger i att vi basister till slut fått nå sorts erkännande i mainstreammedia. En huvudkaraktär i en Hollywoodfilm som spelar bas, och är förbannat stolt över det. Finally som recognition!

Förutom denna fantastiska scen så kommer jag inte ihåg mycket från filmen, förutom Rush och Lou Ferrignos cameos då så klart, och ingen annan heller.

Planerar bostadsköp

Jag vill inte bo i ett hus. För mycket sisyfosarbete helt enkelt. Gräs ska klippas, det ska städas och underhållas jämt och ständigt. Den dagen jag skaffar hus är den dagen jag har råd att anställa folk som gör dessa saker åt mig. Huset jag skaffar ska inte heller vara nån vanlig sketen villa, eller ens ett simpelt Hollywood-mansion, nä mitt hus ska vara episkt!

Bara att klicka på bilderna för större format

Hittade en bild på ett renoveringsobjekt som föll mig bra i smaken. Läget är utmärkt, vem gillar inte havsutsikt liksom? Man har även ryggen fri från inbrott och man kan fokusera allt försvar, som kittlar med kokande olja, kvicksand, zombiehundar, rabiesstrutsar osv, till framsidan. Lite ekonomiskt måste man ändå tänka.

Gotisk design med moderna bekvämligheter tänker jag. Till exempel hiss upp till tornet där man kan sitta och se ner på modernaturs skapelse, äta chips, snajpra förbipasserande tanter, och hiva ned en såna där fallskärmsgubbar som man köpte som barn, men om man aldrig kunde testa på riktigt då vi bara hade en våning i vårt hus, och köksstolen verkligen inte var nog hög för att fallskärmen skulle hinna veckla ut sig ordentligt.

Andra bekvämligheter innefattar biograf och fängelsehåla i källaren, ett galleri för geekig konst, ett galleri för Star Wars-prylar, ett kök utrustat med fritös, pizzaugn, stekhäll osv, ett ljudrum där man kan sitta och lyssna på musik, dinosaurie-zoo, replokal, studio, balsal, gladiatorarena, ett bottenlöst hål och så vidare.

Inte ens Clint Eastwood ska kunna ta sig in här

Annars finns det ju ganska schyssta slott man kan köpa som inte kräver renovering, och som där med nog är lite billigare att investera i; så behöver man inte leva på grillkrydda och vatten resten utav livet, utan bara fram till att man är ca: 74.

Det självklara förstahandsvalet är väl det klassiska Neuschwanstein-slottet. Ännu bättre för att försvara sig mot inkräktare faktiskt. Allt man behöver är ett stort stenklot som man kan rulla ned för vägen som leder upp. Billigt och bra.

Ska nog ta och fixa till någon sorts kickstartersida, men jag tar gärna emot bidrag redan nu. Om du donerar så får du ett gratis årskort till ovan nämnda gallerier, bio osv. du står så klart även på gästlistan till inflyttningsfesten som är planerad till den 23 Juni 2048. Tag med eget dricka.

Cosplay-drömmar

Cosplay är ett underbart fenomen. Jag önskar att jag också kunde fokusera min kreativitet, och motivera mig att hålla på så pass länge med ett och samma projekt, för att göra en egen utstyrsel.

Boba Fett är väl den karaktär som jag kommer att tänka på när jag funderar uti kostymer man skulle vilja ha. Darth Vader och Stormtroopers är också självklara, men såna dräkter finns ju att köpa. Nä, något coolt och unikt som någon sorts Locust från Gears of War, The Predator eller Solid Snake skulle vara grymt att kunna klä ut sig till; eller Spider-Man så klart! Fast i såna fall så lär det krävas att man lägger ned några timmar på ett gym också, förutom all tid som lär gå åt till själva dräkt-tillverkningen.

Cosplay är nog inget för mig, men man kan ju drömma lite, och låta sig imponeras utav de mest ambitiösa cosplay dräkterna som tillverkats...

 

City - Nöjesmagasinet

En tjej som doppat fingrarna i en färgburk

Var på resande fot här om dagen, upptäckte världen lite liksom, och hamnade och vänta på Umeå busstation. Satt och lyssnade på en kvinna med afrikanskt, eller jamaicanskt (Svårt att avgöra), ursprung som pratade i telefon och fascinerades över hennes ascoola dialekt. När hon sen gick så satt jag och stirrade på skärmen med avgångstider ett tag innan jag hittade en tidning på en utav bänkarna som hette "City - Nöjesmagasinet", och blev efter lite läsning avundsjuk på Umeå.

Det var en bra tidning, varför har vi inte en sån i Luleå!? Jag läste en liten artikel om Christopher Lee, en artikel om George Méliés, en lång insändare om Islamofobi, recensioner på några nya biofilmer och dvd-släpp, en recension på Rabtiers (Rabutos) nya skiva, och kollade på bilder på fulla människor; i en och samma gratistidning. Tjock var den också; 71 sidor fullproppat med läsning, helt gratis.

Bra jobbat Umeå, jag gillar er stad, trots att jag mest bara såg tåg- och busstationen, samt en väldans massa grus och jordhögar under min lilla visit i staden.

Vålds-trailer

Förutom "The Amazing Spider-Man" så är även "Expedables 2" med ny trailer. Även denna får mig att studsa okontrollerat, för det ser bra ut.

Jag måste börja med att erkänna en det: den förra filmen har tyvärr blivit sämre för varje gång jag sett på den. När hajpen över att se alla dessa stora namn i samma film lagt sig så insåg man att filmen faktiskt var ganska tråkig på sina ställen. Tråkiga skurkar, för lite action, och allmänt lite småseg, med nån menlös sidestory om Stathams flickvän. Att dom största namnen förutom Stallone själv då inte heller fick så mycket screen time gjorde ju också sitt till.

Att döma utav denna trailer för nya filmen så blir det ändring på alla plan. Vi får en skurk som är minst lika badass som dom schyssta snubbarna i form utav Jean Claude Van Damme, och massor utav action i varierande miljöer, som inte är dränkta i mörker. Shoot outs på flygplatser är alltid underhållande.

Swarzenegger (Med cigarr) och Willis är med och krigar och fäller oneliners. Chuck Norris (I keps), mannen som alla älskar utan att egentligen ha sett en enda film med honom, är med och skjuter lite, men jag hoppas vi även får se några roundhouse-sparkar också.

Förra filmens slagsmål med den där wrestlar-snubben kändes överhajpat med tanke på att han ju inte är någon actionhjälte. Slagsmålet mellan Stallone och Van Damme i denna film blir en riktigt clash of the titans. Stallones Rocky-smockor mot Van Dammes höga sparkar. Jag har kissat ned mig för mindre.

Tillskottet utav en kvinna i teamet känns också lite kul, och hon verkar ju bli en rumpsparkar-karaktär som inte ska behöva räddas från en kostymsnubbe med pistol.

Det här måste bli bra. Massor utav våld, massor utav testosteron, och massor utav oneliners levererade med roliga accenter kan inte bli en dålig film!

Kolla in trailern HÄÄÄÄÄR!

Spindel-trailer

Jag har varit försiktig i mina förhoppningar om kommande "The Amazing Spider-Man". Det har sett lovande ut på många sätt, förutom Spider-Man-dräkten som är ganska bedrövlig, men de trailers som släppts har inte avslöjat så mycket ...för än nu. Den senaste trailern fick mina hajp-levels att skjuta genom taket.

Nu har trailern rullat på min skärm säkert 6 gånger minst, och jag sitter och studsar okontrollerat av upphetsningen. Denna film kommer få Sam Ramis filmer att sätta sig ännu längre in i skämshörnet.

Andrew Garfield kommer att regera som Peter/Spidey. Vi får i trailern smaka på den fantastiskt sköna sarkasmen som är Spideys största personlighets-trade-mark. Ja, han ser helt klar mer ut (Minus kanske den överdimensionerade kalufsen), och agerar mer som Peter än vad Tobey Maguire någonsin gjorde.

Slagsmålen med Lizard ser hysteriskt intensiva ut, och nätsvingandet ser ut att kunna ge en svindel. Hoppas nu för guds skull att 3D:n kanske gör filmupplevelsen bättre, eller att den i alla fall inte pajar skiten.

Förutom oron för hela 3D-grejset, så handlar väl de flesta störningsmomenten om lite andra ytligheter. Som den tidigare nämnda dräkten, och att nätskjutarna blinkar och ser ut som leksaker, vilket förmodligen är för att det är just precis vad dom kommer att bli när filmen släpps. Även Peters slow motion-skateboardåkande som glimtar förbi i en sekund känns som något som är med för att impa på kidzen ännu lite mer.

Det kan ju även bli så att hela filmen blir en enda lång specialeffekt, med klippning anpassat för dagens ADHD-ungar, men det känns inte som att den risken är så stor... tror jag.

Nä, om inte detta blir minst lika bra som de andra Marvel-filmer som kommit de senaste åren så vet jag inte vad jag gör...

Titta nu på trailern om du inte redan sett den, och gör det så klart med max upplösning och stor bild!

Jag blir så jävla aaaaarg! (9)

Flera konnnnnsonnnannttter eftttter varannnnndra

Vad är det med folk och denna företeelse!? Försök håll ut på bokstaven T! Gick det? Nä, tänkte väl det.
Utav någon konstig anledning så verkar folk alltid vilja sätta fler utav konsonanterna när dom i text vill uttrycka att dom skriker.

Visst, det funkar på bokstäver som "S", då man ju inte uttalar bokstaven som den heter när man talar. Man kan även diskutera om det funkar att använda bokstäver som "N" t.ex när man vill visa att man liksom hänger på bokstaven, som i "Låt steningen börja ...nnnnnnuu!", om ni förstår.

Petitesser kan tyckas, men jag ser det bara som ännu en del utav fördummandet utav vårt skrivspråk, som började ske där i början utav millennieskiftet när sociala medier började slå igenom stort. Stor bokstav i början på meningar, punkter, kommatecken, sammansatta ord, styckeindelning och färre utrops- och frågetecken än 36 efter varandra är alla sällsynta.

Varje dag på Facebook så ser man denna utveckling. Bedrövligt. Vill folk verkligen framstå som idioter med skrivkunskaper som en sexåring? Tangentbordet har många knappar, ja, jag vet, men testa att börja använda i alla fall kanske 4-7 fler än vad du gör nu, och sluta använd samma knapp 82 ggr på raken.

Sen kan jag ju bara förtydliga att jag helt klart är för lekfullhet i skrivspråket, och att man kan skriva som man pratar när man rör sig i mindre seriösa forum och inte skriver romaner, fackliga texter och formella brev. Det enda jag förespråkar är att man ska gör sig förstådd och inte framställa sig själv som totalt korkad, om man nu inte är det.

JAG BLIR SÅ JÄVLA AAAAAARG!

600 höjdare

Den senaste månaden har jag utnyttjat kanal 5:s play-tjänst flitigt. Anledningen är att det där går att se alla 6 säsonger utav "100 Höjdare", och efter som att jag är så efter som jag är, och inte såg allt när det sändes på tv för 8-5 år sedan, så har jag nu levt på den där euforiska känslan utav att kunna sträcktitta på alla dessa underbara säsonger.

"100 Höjdare", var i de senare säsongerna, när man började fara runt och träffa folk, en fantastisk programserie om det fina med mänskligheten. Man blir lite mindre leds på den när man ser alla underbara människor som valt att leva sitt liv exakt som dom själva vill, och där med förmodligen är mycket lyckligare än de flesta, vad man skulle kalla, "normala" människor är. Den falska normen som vi fostras till att eftersträva med ett "normalt" liv med framgångsrikt jobb, pengar, fru, barn osv är det enda sättet att bli lycklig på raseras till grunden utav Filip och Fredrik.

Att vara annorlunda är något utav det finaste man kan vara. Ordet "normal" är förmodligen de fulaste ordet jag vet, och är ett ord man hela tiden stöter på i vårt land där jantelagen är lika cementerad i samhället som allemansrätten. Vi går omkring och är så styrda utav den, samtidigt som vi prackas på med uppfuckade ideal om hur vi ska se ut och hur vi ska bete oss. Folk i det här landet blir så fruktansvärt avundsjuka på människor som vågar bete sig annorlunda, och se annorlunda ut. Om någon inte rättar sig i ledet så ska personen hånas och man ska göra sig rolig på dennes bekostnad. Han/hon får skylla sig själv för att alla andra inte kan acceptera att man inte ser ut som alla andra.

Hm, blev lite carried away där... jag blir lätt det när jag kommer in på detta ämne. Inget nytt blev sagt, och om man är en vettig människa så är väl det jag säger bara självklart, så vart var jag? Jo just det, "100 Höjdare" var en uppfriskande fläkt i jante-Sverige, och en hyllning till alla som vågar vara sig själva. Jag hoppas att vi kommer att få se mer utav programmet, eller liknande i framtiden. För det behövs.

Snyggast just nu

Municipal Waste är nog det band som har dom snyggaste skivomslagen i branschen just nu. Fuck dom där tråkiga omslagen med nån bild på bandet, och dom där med överdimensionerad logga och artsy-smartsy bakgrunder; Municipal Waste:s omslag är ren och skär, färgglad, gore. Handmålade (Om jag nu inte blivit lurad av nå datorprogram) bilder med zombies, inälvor och blooood, helt i stil mästaren Ed Repkas fantastiska verk; som ju för övrigt även gjort omslaget till en utav deras tidigare skivor.

Jag har inte köpt deras senaste album "Fatal Feast" än, men jag ska, för jag gillar deras musik, men jag hade nog köpt albumet ändå bara för den snygga omslaget. Även den kommande split:en med Municipal Waste och Toxic Holocaust har ett grymt omslag.

En dödlig fest...

Det är så ootrooooligt vackert!