Snygg rustning

Jag vet inte vem, eller vad från "Diablo 3" som Tasha Spcats föreställer, men jag är ändå imponerad. När jag först såg bilderna så trodde jag att det var datorrenderad artwork från något spel, typ "Final Fantasy", men det visade sig vara en riktig koreansk tjej. Jag har sagt det förr; cosplay är otroligt fascinerande, och jag är än en gång väldigt (väldigt) imponerad.

Kolla på resten utav bilderna... HÄR!

The man behind the poster

Drew Struzan är mannen som har illustrerat affischer till typ alla filmer i hela världen. Vi har alla sett något utav hans verk; de där fantastiska filmaffischerna som fångar det där magiska storslagenheten som vi bara återfinner i filmens värld, och som ger oss känslan av att just den filmen är den absolut bästa i hela världen. Mannen är en sann mästare, som satt standarden för hur en episk filmaffisch ska se ut.

Jag dräglar över hans konst. Jag får abstinens bara av att titta på de underbara målningarna. Jag vill se Star Wars, Indiana Jones, Blade Runner, Back to the Future, The Cannonball Run, Police Academy... ja alla dessa fantastiska filmer som Drew har gjort fantastiska affischer för. NU! Drew är kung!

Just ja, det var trailern för den kommande dokumentärfilmen om mannen som var anledningen till att jag skrev detta inlägg. En dokumentär är som sagt på gång och jag kan knappt bärga mig. Massor utav stora namn i filmvärlden ska berätta om sitt förhållande till Drews konst, och så klart Drew själv.

Ja jag slänger med ett litet litet (litet) axplock utav karlns alla skapelser. Kom ihåg att klicka på dom för att se dom i större versioner, så att verkligen ser hur vackra dom är!

Vita kränkta män

Facebook har många sidor, som man kan gilla. Den jag gillar absolut mest är "Vita kränkta män". En sida som tar upp vår, det vita männens kamp mot feminister, muslimer, svarta, homofiler, ja allt sånt där vänsterpatrask som var dag anklagar oss och rör upp vårt fina svenska samhälle.

I dessa tider så är allt nämligen vårt, de vi männens fel tydligen: Förtryck, diskriminering, mobbning, våld, våldtäkt, sexualisering, objektifiering, kapitalism, kommunism, korruption, korpulens, kommersialism, illegal nedladdning, kriminalitet, kolonisering, miljöförstörelse, massförstörelse, religion, antireligion, antisemitism, rasism, krig, svält, sjukdom, döden, fredagen den 13:e, och nageltrång... jag är kränkt!

Varför får man inte säga negerboll? Det har ju alltid hetat så! Varför får jag inte tafsa på kvinnor på krogen? Dom praktiskt taget ber ju om det med sina tajta o-kläder! Varför sätter ingen stopp för muslimernas plan att ta över världen? Det är ju en uppenbar konspiration! Varför kan allt bara inte få vara så som det en gång i tiden var? Ingen gnällde ju förut!

Tur att det finns grupper som "Vita kränkta män" som tar vår sida, som håller vår fana högt; för det är inte lätt att var en vit man i dagens samhälle.

All ära åt "Vita kränkta mäns" skapare: Kawa Zolf... vänta nu, han är ju utlänning! Aaaaaah!

Den fantastiska Spindelmannen!

Här kommer ett lite försenat utlåtande om "The Amazing Spider-Man" som det nu var nästan två veckor sedan jag såg på bio.

Att beskriva filmen med ett ord är enkelt: Fantastisk. Ja, den är faktiskt det. Den lyckades leva upp till dom förväntningar jag haft, och dom är inte små, det vet ni som läst denna blogg tidigare. Jag har nog aldrig tidigare sett fram emot en film så här mycket.

Filmen är riktigt tajt i sitt berättande, och hinner med mycket på sin lite över två timmar långa speltid. Mycket vikt läggs på att etablera karaktärerna och situationerna. Actionscenerna har tyngd och är inte de mista överflödiga. Det byggs alltid upp en förväntan för all action innan det sen brakar igång, och då är det spektakulärt att titta på.

Det som är viktigast, och det som alltid har varit viktigast i Spider-Mans universum, och inom Marvel rent allmänt, är dramat och karaktärerna, det är det som är filmens största behållning. Andrew Garfield spelar Peter Parker helt galet bra. Andrew ÄR ta mig tusan Peter. Ok, ingen utav skådisarna kan så klart lura oss att dom verkligen är high school elever, men Andrew lyckas gestalta en förvirrad tonåring som till slut inser att han måste börja ta ansvar med bravur. I Spider-Man-utstyseln är han lika kaxig och provocerande mot sina motståndare som han ska vara.

Uncle Ben, som spelas av den briljanta Martin Sheen får ta stor plats, och vi får verkligen se hur mycket han betyder för Peter. Alla hans visa ord, samt brister som vi får se gör det ännu tyngre när han sen dör (Big spoiler... not). Jag blir fuktig om ögonen och får svälja lite ordentligare där jag sitter i biomörkret.

Sen har vi kärlekssagan mellan Peter och Gwen, som får mig att sitta som en liten Twilight-tjej och nästan tjuta i biosalongen. Det pirrar till inom mig i varje scen dom delar. Kemin är perfekt, och det känns realistiskt. Och ja, Emma Stone är likt Andrew Garfield som klippt för sin roll.

Annat som filmen lyckas riktigt bra med är att uppdatera spindelbetts-incidenten, samt att hitta en logisk lösning på nätskjutarna. Likheterna mellan denna films "bad guy", Lizard, och "Spider-Man 2:s", Dr. Ock är många. Både i dennes relation till Peter, och hur deras förvandling sen gör dom besatta av sin forskning och vilja över att dela den med världen (och där med nästan förstöra den), är slående. Denna film gör det dock bättre, både i att etablera karaktären, och dennes motivation.

Ja, ni fattar. Jag älskar "The Amazing Spider-Man". Det är filmen som får Sam Ramis trilogi att blekna, även de två första filmerna inte alls är ens i närheten av att vara dåliga. Klart är det i alla fall att Merk Webb är den som är bättre på att adaptera Spidey till den stora skärmen (Kan det ha att göra med hans namn?).

Jag kan bara, likt alla andra som gett sitt utlåtande om den på intornetz, säga att "The Amazing Spider-Man" var AMAZING!

R.I.P. Jon Lord

Efter en lång kamp så har nu även Jon Lord förlorat kampen mot cancern. Jon som förde in, och satte standarden, för hur orgel/keyboard ska spelas i hårdrock och metal. Mannen som stod för det mest ikoniska i Deep Purples sound. Den skrikande orgeln, den fantastiska orgeln, som spelades som ingen hade spelat tidigare eller senare. Nu finns han inte mer, och världen är en ännu lite mer talanglös plats.

Rest in peace Jon Lord, you will be missed...

Ok, en halvt uttjatad låt, men det hindrar den inte från att fortfarande vara bland det bästa gruppen gjort. Har keyboard-shred någonsin låtit bättre?

Getaway - Lördag

Suicidal Tendencies

Jag hade hört väldigt lite, eller inget alls faktiskt med ST när jag på lördagen ställde mig framför stora scenen. Synd så klart att man är så korkad att man inte bara tar sig den lilla tid och kollar upp alla band man hör talas om, för man kan ju faktiskt gå miste om nå bra. I fallet med ST så var det just så, för det var riktigt bra det jag fick höra.

ST kan vara det enda band med en wigger-sångare som jag gillar, för det är löjligt när den 40+-åriga Mike Muir ställer sig och viftar med armarna och snackar getto mellan låtarna, men låtarna och det rena thrashöset på scen väger upp det rejält.

Publiken fick komma upp och härja med ST

Saxon

Saxon är inget utav mina favoritband. Dom har en rejäl bunt med klassiska låtar som jag gillar, men mer än så lär det nog inte bli. Hur som helst så skulle det i alla fall vara ren lögn att komma att säga att det inte är kul att se dom live, för Saxon är ett riktigt bra liveband. Biff Byford har pondus, humor och en röst som än håller. Inte riktigt vad man kanske kan säga om Nigel Glocker och Paul Qinn som båda verkligen ser ut som trötta gubbar; men bra spelar dom.


Yngwie Fucking Malmsteen

Jag blir besviken när jag inser att Tim Owens inte kommer att medverka, det hade varit riktigt coolt att se och höra denna grymma metal-sångare in action, men nu blev det inte så. Istället så stod bassisten och keyboardisten för sjungandet. Kanske hade det blivit lite mer låtar och inte riktigt lika mycket solon om han varit med (Ja jag vet att vi snackar Yngwie här, det kommer alltid att vara en helvetes massa solande).

Men nu låter det som att jag bara gnäller, det handlar ju om Yngwie. Sveriges största, som man nu får se för första gången, och det är inget snack om att han levererar. Ingen annan gitarrist kan showa lika mycket som Yngwie, och till råge på det samtidigt spela helt fantastiskt bra. Nä, Kung Yngwie krossade Gävle med en aldrig sinande ström utav toner. Det var mäktigt.

Det var den festivalen det. Det var en underbar upplevelse. Nu väntar man bara på att gudarna Iced Earth ska besöka Luleåkalaset, och sen dra över en sväng till Finland och se dom igen. Un-fucken-believable!

I väntan på Kungen

Getaway - Fredag

Meshuggah

Förra gången jag besökte festivalen så spelade Meshuggah, fast typ kl: 01:00, nu hade dom fått en slot redan kl: 15:30. Något stort fan är jag inte, så de enda låtarna jag faktiskt kan urskilja är "Bleed" och "Future Breed Machine", som båda är fantastiska. Resten utav konserten bjuder på gungig death metal i ungefär samma halvtempo i alla låtar. Önskar att jag lyssnat mer på bandet så att man känt igen fler låtar.

Amon Amarth

Jag hade inte direkt planerat att se på Amon Amarth, men när jag står och kollar in konserten så frågar jag mig själv varför jag inte har lyssnat desto mer på detta band, för är riktigt bra. Jag känner ju igen flera utav låtarna på något sätt också. Nåja, jag får väl ta mig i kragen och lyssna på den svenska vikingkvintetten, som gör ett stabilt liveframträdande.

I slutet, under så gästas bandet utav den svenska death metal-legenden L-G Petrov vilket resulterar i en grym version utav "Guardians of Asgaard"

Municipal Waste

Det hetaste bandet inom thrash just nu är nog just Municipal Waste, synd att det inte riktigt märktes på publiken direkt. Det var inte lite folk, men inte alls lika mycket som det ändå borde vara på ett band som spelar näst sist på stora scenen.

Nåväl, MW är ett riktigt bra band, som spelar riktigt headbangarvänlig party-thrash, och jag gillar det som fan, i inte allt för stora doser. De korta låtarna svänger riktigt bra, och är fyllda med humor. Ett bra, thrashigt, framträdande, som nog var den största anledningen till min värkande nacke dagen efter.

Manowar

Det absolut största dragplåstret för mig var så klart The Kings of Metal, som gör en stabil show. En setlist fylld med de största hitsen och några ovanligare låtar som "Gates of Valhalla", "The Power" och "King of Kings". Eric Adams är en utav hårdrockvärldens absolut bästa frontmän och sjunger som en gud i den Gävliska natten.

Det stora minuset är det uppehåll som kommer när Joey DeMaio greppar micken för att hålla ett utav sina tal. Sen fortsätter man med den då och då återkommande "tävlingen" där en kille ur publiken får komma upp och spela "The Gods Made Heavy Metal". Snubben som får komma upp är så fruktansvärt full och kan inte spela gitarr för 5 öre, vilket gör hela spektaklet, om än hysteriskt roligt att se på, lite pinsamt. Eric Adams håller dock på att skratta ihjäl sig under låten. Efter "tävlingen" så fortsätter Joey att prata, fast på svenska, och segar ned konserten ännu mer; men sen tar det fart igen.

Manowar är ett utav världens bästa band, och konserten är fantastisk så länge dom bara spelar musik. Man blir starkare i själen efter den confidence boost som bara Manowar kan ge genom sin musik om metal och ära.

Denna bild är så klart inte min, utan kommer från Manowars officiella FB-sida. Ser ni mig? Ledtråd: längst fram...

Imorgon avhandlar vi den sista festivaldagen - Lördag

Getaway - Torsdag

Nu har det gått mer än en vecka sedan senaste bloggen, det blev en lite längre semester än planerat, men jag har helt enkelt inte haft tid att blogga.

Nåja, hur var Getaway Rock Festival då? Vad tror du? Nightwish, Manowar, Yngwie Fucking Malmsteen, Ghost, Venom, Saxon, Municipal Waste, Graveyard, Meshuggah... ja och några till på en och samma festival; det var fanatiskt fantastiskt! Desto mindre kul var väl campingen, det är verkligen inte min grej att drälla runt på en soptipp, lätt klibbig hela tiden, sova till tältgrannarnas festmusik och vakna kl 9-10 utav att tältet förvandlats till en bastu... ja ni fattar. Kanske funkar det om man skulle vara lika alkoholpåverkad som alla andra på campingen, men jag var ju inte i Gävle för att supa.

Nä, det är ju banden som är enda anledningen till att man besöker en festival, och jag tänkte ge några snabba utlåtande om de flesta spelningar jag besökte. Vi kör dom i den ordning dom spelade. 

Warbringer

Jag har inte lyssnat mycket alls på detta "nya" band, men var ändå riktigt sugen på deras spelning, så jag knallade bort till den röda scenen och fick uppleva festivalens mest ösiga band (tillsammans med Suicidal Tendencies). Herreminje vad intensivt det var. Den Kaliforniska kvintetten röjde på som om det inte fanns någon morgondag, trots den rätt så tama publiken; och då inkluderar jag mig själv till dom tama då jag stod och satte lyssnandet i fokus då jag som sagt inte hört så mycket utav dom innan.

Frontmannen John Kevill levererade med stor inlevelse de våldsamma texterna och leadgitarristen John Lauxs solon var galet bra. Kul också att båda besökte campingen senare på natten, på jakt efter ligg antar jag.

Graveyard

Ett utav Sveriges hetaste band just nu beskådade jag för en andra gång just efter Warbringer. Lite otur kanske, då Warbringer slagit an min thrashnerv så bra så att Graveyard kändes lite slött. Graveyard är riktigt bra så klart, men bandet passar bara inte på en stor scen. Musiken är skön, jag gillar den skarpt, men några stora scenpersonligheter är killarna i bandet inte.

Venom

Förföderna till så väl thrash som black metal. Inte ett band jag är ett sånt superfan utav. Jag har mest bara lyssnat på "Black Metal" och "Welcome to Hell"; men ös blev det i alla fall. Trion levererar likt Motörhead musik i ett våldsammt tempo utan så mycket krusiduller. Cronos spelar bas så att änglarna gråter blod och trummisen Dante är den roligaste trummisen att titta på på hela festivalen.

Roligt att Cronos efter att ha introducerat "Heaven's on Fire" med att de kommer att spela den bättre än vad originaluppsättingen någonsin skulle ha gjort, och gitarristen sen har problem med gitarren under hela låten (som får ett improviserat bassolo), skämtar om att det nog var Mantas som spelade dom ett spratt.

Ghost

Andra gången man ser detta fantastiska band också. Scenkläderna är nya och går i vitt, men annars så är det samma setlist som förra året. Även om deras album är klockrent rakt igenom så behövs det verkligen nya låtar nu. Annars så är det bara underbart att se Ghost, som dock inte fick spela lika mycket teater som vanligt  med det tajta spelschemat för festivalen.

Nightwish

Äntligen så har man fått se detta band live. Ett band som växte för mig med den nya sångerskan Anette som har en helt underbar röst, som funkar helt fantastiskt tillsammans med Marco Hietalas. Konserten består till största delen utav material från de senaste två skivorna, kul, och lite tur är det, för även om Anette som sagt har en fantastisk röst så passar den verkligen inte de äldre låtarna. Hon wailar lite för schlageraktigt på dom, till skilland från på "hennes" låtar. Att hon sen även är lite för klämkäck i sitt kroppsspråk för musikstilen (Som i och för sig är väldigt poppig) pajjar den gothiska stil som bandet ändå har är lite synd.

Bandet bjuder i alla fall på en bra spelning med massor utav eld. Jag är nöjd, och vill helt klart se dom igen. Den natten drömde jag om Anette.

Några foton på Nightwish blev det inte, hade för fullt upp med att njuta av musiken, och så var det lite mycket folk...

Imorgon fortsätter vi med banden jag såg på Fredagen.

Mot Getaway!

Pust... har packat hela kvällen, och sitter nu med ca: 38 graders resfeber. Inte så farligt alltså, men tillräckligt för att jag som vanligt ska sitta med tanken "har jag nu verkligen fått med mig allt?"

Ja, just det, vart bär det av? Getaway Rock Festival så klart. Imorgon beger jag mig iväg mot tre dagar med ljuvlig musik och trängsel med en massa posers. Kanske man stöter på nå trüe metal-people, man borde, Manowar spelar ju för satan! Gävle kommer att krossas med stål.

Ska även bli fruktansvärt kul att få se Nightwish och Yngwie Fucking Malmsteen för första gången. Anettes fagra stämma kommer att smälta mitt kalla hjärta, och Yngwies gitarrspel kommer att smälta mitt ansikte. Gaaaah!

Nåväl, ska inte ordbajsa, bar meddela att bloggen där med tar semester till på måndag. Är då tillbaks med intryck från festivalen, och annat svammel, som vanligt.

Nu ska jag bjuda på de tre head-liner-banden; tre satans grymma band, det kommer bli... fantastiskt, underbart, magnifikt.. ja, ni vet.

Solid Snake

Dessa två figurer är inte de första plastgubbar jag köpt i "vuxen" ålder, men de första som är renodlade samlarfigurer och inte leksaker med samlarvärde. Jag hade tänkt att dela med mig utav lite intryck ifrån dessa magnifika plastfigurer. Vi börjar med Solid Snake.

Gamle Solid Snake är väl en utav de mest kända spelkaraktärerna vi har idag, och detta är figuren baserad på hans klassiska utseende från den lika klassiska spelet "Metal Gear Solid", och re-maken "Twin Snakes", som är det som jag har spelat.

Figuren är tillverkad utav Play Arts Kai, är 10 tum hög, och är väldigt detaljerad. Han är rejält ledad vilket gör att man kan posera honom nästan precis som man vill.

Detaljrikedomen är det som förmodligen imponerar mest. Snake ser mer verklig ut än han någonsin sett ut i något utav sina spel. Figuren är helt i plast, men alla remmar och väskor har en detaljerad textur som gör att det ser ut som den nylon/annat material, som det ska vara gjorda utav. Pistolen är väl undantaget, och ser ut som vilken leksakspistol tillhörande Action Man eller GI Joe som helst. Pistolens ljuddämpare, som går att ta lös, är gjord utav plast i det mjukaste laget. Som det går att se på vissa bilder så är den lite lätt böjd, och det var den redan ur förpackningen. Jag har försökt böja till den lite försiktigt, och lite bättre har det blivit jämfört med hur den såg ut från början.

Lederna i armbågar och knän är robusta och "dubbla" så att man kan vinkla ihop armarna och benen nästan lika mycket som på en riktig människa. De "ball joints" (Vet inte vad man ska kalla dom på svenska) som sitter i nacken och mellan bröst och mage är tyvärr ganska kassa, och lossnar lätt. Dom klickar liksom aldrig ihop när man försöker trycka samman delarna. Ett utav två stora minus med figuren.

Det andra minuset är Snakes balans. För att vara en ilsnabb spion så står han väldigt ostadigt. Något sorts stativ att ställa honom i hade verkligen uppskattats. När jag i framtiden får en plats att ställa figurerna på så lär det bli svårt att hitta snygga poser som inte innebär att Snake tippar över bara man ger honom en hård blick. Det är verkligen inte något en benhård spion ska falla för.

Med Snake följde det även en FA-MAS likt dom som man använder i spelet. Denna är mycket finare än pistolen, och har till och med ett axelband. Även ett par extra händer, så att Snake kan hålla i sina vapen medföljer så klart.

Ja, jag är ändå över lag väldigt nöjd med Snake trots minusen. För det är en väldigt snygg figur, föreställande en utav spelvärldens hårdaste karaktärer.

Och ja, jag vet att ljuset på mina bilder är väldigt kasst, och mitt försök att göra någon sorts hemmafotostudio var väldigt half-assigt. Ursäkta...

Vår skapare

Kollade in Ridley Scotts senaste verk "Prometheus" igår. En riktigt schysst rulle, som dock levde lite för mycket på sin yta och ville krångla till det lite mer än vad som skulle behövts.

Jag älskade H.R Gieger-designen på hela den utomjordiska världen, alla Alien-referenser och idéer filmen hade. Samtidigt känner jag att denna nystartade Alien-prequel-serie kan förstöra mystiken kring Alien-filmen; en stor del som gör den till en utav de bästa filmer som någonsin gjorts. "Prometheus" är en annan sorts film, och har massor utav egna idéer. Den hade inte behövt vara en del utav Alien-universumet.

"Prometheus" gör sig själv en otjänst genom att försöka lite för mycket. Jag ska nu inte säga allt för mycket, för det kan ju hända att detta blir en kommande, klassisk filmtrilogi (eller hur många filmer man nu planerat att göra), men filmen kan just nu inte stå på egna ben, utan förlitar sig på sin uppföljare. För många frågor lämnades öppna helt enkelt, och det är väl Hollywoods trilogi-hysteri som man ska skylla på.

Andra saker som drog ned filmen var att handlingen till en början styltar sig fram lite för mycket, dialogen var på sina ställen väldigt klumpig, och för lite tid gavs åt karaktärerna. Noomi Rapace karaktär är tänkt att vara den nya Ripley, men jag fick inte tid att bygga upp någon känsla för henne. De flesta andra karaktärerna kändes mest också bara dockor för att föra handlingen framåt.

Ok, nu känns det som att jag gnäller för mycket, för som sagt så är det en bra film. Det går inte att komma ifrån. Den är snygg, och man kände sig liten inför den utomjordiska världen, den mystiska skaparrasen, och en lite krypande känsla infann sig i mig under hela filmen; jag kände mig lite illa till mods, och jag älskar den känslan. Man ska hållas på sträckbänken, och man ska inte lämna en sån här film med allt förklarat för sig, men det blev bara lite för mycket obesvarade frågor, som bara finns där för uppföljarens skull.

Det känns som att den här filmen kan komma att växa för mig.

Recall-remake

En kommande film som jag lite glömt bort att nämnt något om i bloggen, men som jag ändå ser fram emot är "Total Recall"-re-maken. Det ser som sagt ut att bli en fartig och tät film med snygg estetik. och inte lika ostig som originalet (Missförstå mig nu inte, jag älskar ost, och där med också originalet med Aaaahnåldh). Det blir kanske en lite seriösare film, kanske mer lik boken som jag aldrig läst.

...och bäst utav allt. Den trebröstade skökan är med.

The right way, the wrog way and the Yngwie

För er som nu missade det så an jag meddela att det idag var Kungen som sommarpratade i radion idag. Ja, alltså den riktiga Kungen, inte den där sköna lätt förvirrade snubben som bor på Drottningholms slott.

Yngwie J. Malmsteen, är mannen som borde pryda alla våra mynt och sedlar, för en mer inflytelserik svensk är ganska svårt att hitta. Astrid Lindgren, visst, men revolutionerade hon författandet? Nä, det var bara väldigt bra det hon skrev. Yngwie satte en ny standard för hur en gitarr skall gnidas, och är så "osvensk" målmedveten och självsäker. Vi har alla något att lära oss utav honom, och nu har vi fått den.

Den en och en halv timma som programmet var innehöll inte så mycket nytt. Många historier har jag hört förr, och den bild som många har utav honom; att han skulle vara dryg och så, vet jag att den inte riktigt stämmer. Den är överdriven, och det är till stor del jantelagen som talar för det flesta som har den åsikten. Visst, hans ego är lite uppblåst, men han är ju för tusan Sveriges enda rockstjärna, och han är ta mig fan bäst i världen på att vara det.

Jaja, in med dig och lyssna nu på Yngwie och den sköna musik han spelar.

Fake Lizzy i studion

Det var några dagar sedan jag läste nyheten, så det betyder alltså att Fake Lizzy nu är i full gång med att spela in skivan som ska bära Thin Lizzys namn. Det är bara hur fel som helst!

Visst, Phil stod inte ensam för så mycket material som man kan tro om man kollar under låttitlarna på albumen, men nog fan var det han som stod för soundet, alla texter och så klart själen. Scott var Lizzy troget från det att han gick med i bandet '74, men det känns verkligen inte som att det räcker. Brian stod inte för så stor del utav det kreativa, och inte Darren heller.

Kanske kommer dom att få till en riktigt bra skiva, kanske kommer det till och med att låta som Lizzy musikmässigt, men det kan omöjligt vara Lizzy. Det är väl ändå okej att dom turnerar och spelar musiken, men nytt material är en riktig hädelse. Men som den sucker man är så kommer man så klart att köpa albumet, trots att det verkligen är hur fel som helst.

Disneys mjölkningsplan

Att Disney och Pixar fick till en lyckträff med sina "Cars"-filmer som förmodligen gjort Disney en fantaziljon pengar rikare vet vi alla. Ungarna älskar dom fjantiga bilarna. Filmen (Jag har ej sett uppföljaren, och är inte alls speciellt sugen) är tyvärr den svagaste som studion har klämt ur sig (Den klarar sig så klart ändå på den tidigare nämnda Pixar-charmen).

Nu kommer i alla fall nästa installation i den onda planen att mjölka "Cars"-franchiset, och den här gången ska vi upp i luften och flyga i "Planes". Det gör så klart ont i hjärtat att resurserna ska läggas på dessa regelrätta barnfilmer, men vem vet, det kanske blir en grym film som slår mästerverken "Toy Story", "Rattatouille" och "Toy Story 3" (Och de 20 första minutrarna av "Wall-E" och "Up") på fingrarna... näää.

En finfin bunt

Fick hem en finfin bunt med film idag, och en stor del av dom har jag inte sett, vilket det så klart ska bli ändring på.

Det var allt

Spider-Man - Shattered Dimensions

Ett stort frågetecken är varför alla "The Amazing Spider-
Mans banor går i gult.

Nu borde det vara dags att ge ett litet utlåtande om "Spider-Man - Shattererd Dimensions", jag har ju ändå klarat ut det, och håller nu bara på att ta lite achievements.

Är detta det bästa Spider-Man-spelet jag spelet då? Ja, det är det nog, men det säger egentligen inte så mycket. Bra spel med Spider-Man är inte något det har strösslats med direkt. Spelet bjuder på snygg grafik, ett stort galleri med skurkar, oftast coola bossfighter, och ett lite annorlunda upplägg.

I spelet så får man spela som fyra olika versioner utav Spindeln i deras respektiva dimension: Den vanliga "The Amazing Spider-Man", "Ultimate Spider-Man", "Spider-Man Noir" och "Spider-Man 2099". Varje Spider-Man har lite olika förutsättningar och den som skiljer sig mest är Noir-versionen där banorna går ut på att ta sig fram oupptäckt. Varje dimension bjuder på sin egna grafiska design, och det gör spelet ganska varierat trots att det i grund och botten är lika dana banor och fiender. Från början kändes det lite hoppigt med de olika dimensionerna, och jag han knappt bli var i kläderna med en nätsvingare innan man bytte till nästa, den där förvirringen man alltid känner de första två timmarna med ett spel förlängdes ytterligare lite.

Smygarbanorna sticker ut mest, och går i svartvitt och sepia;
snyggt

Appropå nätsvingande så är det kanske den största nackdelen med spelet. I och med att banorna är väldigt linjära så blir så klart svingandet lidande, även om det förekommer delar och banor där man får svinga lite mer. Som sagt så var den stora behållningen med "Spider-Man 2"-spelet att man just hade hela Manhattan att susa runt i. Än mindre är det utav väggkrypandet, och lite tur är väl det kanske, för när man befinner sig i lodrätt och upp-och-ned-vänt läge är kameran fruktansvärt bråkig.

Det som det där emot fokuseras en hel del på är slagsmål, och det fungerar riktigt bra måste jag säga. Man får känna sig smidig och kraftfull, men det bjuds på en del motstånd. Att bara button-masha sig genom spelet   funkar nog inte så bra, utan de kombos och specialattacker man kan lära sig är verkligen till hjälp. Man känner sig riktigt mäktig när "The Amazing Spider-Man" river upp bitar ur marken med sitt nätt och svingar det som enorma klubbor.

Cell-shading är schnyggt

Banorna går oftast ut på att du jagar efter en utav Spindelns kända fiender, som försöker stoppa dig med hjälp utav sina hantlangare och andra tjuvknep. Du får även slåss emot huvudfienden minst en gång underbanans gång som en miniboss innan den stora slutstriden. Dessa fighter med ondingarna innehåller i många fall lite olika moment som gör varje bossmöte unik och ger dom lite mer djup än att bara puckla på bossen och ducka för dennes attacker. En del är dock lite tråkigare och bjuder inte på så mycket mer nämnda moment. Sen kan det ibland vara lite för mycket quick-time-event-känsla över bossmötena, men för det mesta så "luras" man ändå in i att det är ganska interaktivt. Den sista bossfighten är dock en riktigt stor besvikelse måste jag säga.

2099-banorna är lite väl plottriga med alla glänsande fasader
och neon.

"Spider-Man - Shattered Dimension" är om man ska summera det ett bra, lättsamt spel. Några skavanker hindrar det från att vara "fantastiskt". Beenox kan nog få till ett riktigt bra spel om dom fortsätter att förbättra detta grundrecept och förlägger spelet i en öppen värld.

Jag har lite förhoppningar på det kommande spelet baserat på filmen, men det känns som att det är lite dumt. Det senaste spelet "Edge of Time" fick dålig kritik, och det rör ju sig nu om ett filmlicens-spel.

Jag ska nog ta och kolla in "Web of Shadows", och "Ultimate Spider-Man" som jag inte har spelat, men som båda ska vara bra.

Dredd-trailer

Att den gamla Judge Dredd-filmen är en riktig skräpfilm, och förmodligen den sämsta film som Stallone medverkat i så ska det krävas mycket om den nya filmen ska bli sämre. "Dredd" har nu visats upp i trailerform för första gången, och jag är ganska hoppfull. Bara en sån sak att man inte ser Karl Urbans utan hjälm nån stans trailern bådar gott. Stallone var iklädd domarutstyrsel i ca: 1 minut under hela filmen.

Det som oroar är den unga oerfarna medhjälparen som Dredd verkar släpa med sig. Såna karaktärer brukar kunna sabba hela filmer för mig. Miljöerna är något jag inte heller känner mig nöjd med. Det är inte alls lika skitigt cyber-punkiga som jag tycker det borde vara. Vart är neonljusen och regenet?

Jag har tyvärr inte läst serien, bara ögnat igenom nån tidning då och då, kanske borde göra det så här inför denna film.

..och just ja, Dreddans axelskydd är inte ens i närheten av att vara lika stora som det borde!

Plastspindel

Ja, jag tycker att Spider-Man dräkt i "The Amazing Spider-Man" är ful, men trots det så kom det otroliga vill-ha-suget när jag såg bilderna på Hot Toys kommande otroligt detaljerade Spider-doll. För det finns ta mig tusan inga fina actionfigurer utav min favorithjälte att få tag på vad jag har sett, och absolut inga på serievarianten, som så klart är den man mest skulle vilja ha.

Ska man slå till på en när den släpps? Den kan ju inte komma kosta mer än 3000 spänn...

Benders farfar

Han böjer med precision i alla vinklar som går, och han gör det snabbt. OPTON T-WIN20, eller Benders farfar som vi alla kallar honom.

Tagen igen

"Taken" är som sagt en grym film, och nu är den första trailern för uppföljaren släppt. Nu vill familjen till de rötägg som Liam Neeson knäckte armar, ben och näsor på i förra filmen hämnas. Denna gång blir både hans dotter och (ex?)-fru kidnappade.

Det ser ut att bli mer utav det goda. En snygg, tight, våldsam och nervkittlande film. Risken finns så klart att det blir en upprepning utav första filmen, som med många andra uppföljare, men jag håller tummarna för att vi bjuds på det där lilla extra som gör att filmen känns befogad.

Istanbul ser inbjudande ut

Monster på college

Disney själva kör med tv-spel i sin kommande film "Wreck-It Ralph", och Pixar tänkte köra med en uppföljare till "Monsters Inc." med "Monster University". Jag har kollat trailern, och det ser skoj ut. Även om "Monsters Inc." kanske är en utav dom lite svagare produktionerna från Pixar, så gör dom ju som sagt aldrig riktigt dåliga filmer. Man kan inte motstå Pixars charm.

Kolla på trailern på Itunes skitsida, som som vanligt verkar ha exklusiv rätt på trailern på hela internet.

Befläckat omslag

Film är ett stort intresse för mig. Precis som när det kommer till musik så känns som att jag är en utav få som faktiskt köper film fortfarande. Jag antar att det har att gör med att jag även är en samlare. Jag vill äga filmer som jag tycker är bra, och att köpa film är mer än att bara se på själva filmen. Den fysiska förpackningen är något som tilltalar mig. Ett snyggt filmfodral ger filmen ännu ett värde än underhållningen utav att se på själva filmen. Det är fint att ha massor med film och sånt stående i hyllor. Just därför är det så himla tråkig med filmfodral som är nedplottrade med dessa recensionsbetyg och citat. Det förstör verkligen hela fodralet. Visst, om det är en hyrfilm så kan det vara ok, men en köpfilm... Jag blir tokig.

Fick här om dagen hem "Tinker Tailor Soldier Spy" som ropats in på Tradera. Ett ganska snyggt omslag måste jag säga, och ca: 28 gånger snyggare än den amerikanska utgåvan som har ett omslag som ser ut som om det hörde till en romantisk komedi. Dock så befläckas hela omslaget utav Expressens fånflinande getingar och texten "Mästerligt". Varför, varför, varför ska man envisas med att kleta dit detta? Kan man inte, om man måste, sätta allt sånt på baksidan som man gjort med resten utav recensionsbetygen?

Helst så ska dom inte alls finnas på fodralet, men jag fattar ju att man vill kunna sälja in filmen hos casualpubliken som inte har koll på all fantastisk kritik som filmen fått i media, men då så har vi som sagt baksidan. Eller varför inte klistermärken? 

Många som fortfarande köper fysiska filmer är nog de som liksom jag själv är filmälskare, samlar på film, och uppskattar fina, cleana, fodral. Snälla filmbolag, ge oss lite mer valuta för pengarna liksom. Eller ha i alla fall lite god smak. Bara lite.

Glad midsommar på er!

Idag ska jag inte skriva så mycket, för folket har ändå inte tid att läsa nån bloggjävel idag. Det är ju midsommar! Underbara superhedniska tradition, som verkligen bara handlar om att fira att det är så fruktansvärt ljust och härligt just nu.

Den enda invändning jag har mot denna dag är att vi verkligen borde förbjuda den där vidriga satanssillen, som man envisas med att inkludera i alla högtider. Sluta upp med det! Det är direkt vidrigt!

Tack för att ni läser, glad midsommar på er!

Jo just det, ni som idag brukar gilla att påpeka att midsommarstången är någon sorts fallossymbol kan ju sluta upp med det, för det är bara en myt. Jag blir så jävla leds på alla dessa människor som tror det sitter inne på groundbreaking fakta som ingen annan någonsin har hör om. Sluta upp med det säger jag!

Mycket metall på posten

Howahowa, det är mycket nu. Under de två senaste dagarna har både den fysiska och elektroniska brevlådan nästan rasat samman utav all metall som rasat ned i dom. Från Cdon.com så kom en hög bestående utav Kreators "Phantom Atichrist", Overkills "The Electric Age", Municipal Wastes "Fatal Feast" och Grand Magus "The Hunt". Via e-posten kom downloaden utav Manowars "The Lord of Steel", och den fysiska skivan i form utav specialnummret av Metal Hammer kallad "Steel Edition" är på ingång till den nu väldigt bräckliga trälådan. Den kommer att sprängas.

Hur jag ska ha tid att lyssna på allt, och sedan skriva ned nå sorts intryck ifrån dom här i bloggen? Vet inte riktigt. "The Lord of Steel" väntar jag nog med tills den fysiska skivan kommit, fast än det är det albumet jag lyssnat på mest, och vill fortsätta lyssna på. Så bra känns det att det är just nu...

Slut He-Man

På intresseklubbens begäran så ska jag bara meddela att samtliga 130 avsnitt utav "He-Man and the Masters of the Universe" är färdigsedda sedan förra veckan.

En skön serie som passat hur bra som helst att somna till på kvällarna. Det får inte vara så krångligt och spännande så att man måste ligga och hänga med. Det ska vara avslappnat, så att man kan kolla på det avslappnat och där med somna. He-Man har varit minst sagt avslappnat. En lite coolare version utav Bamse, med svärd, muskler, pälskalsonger och massor utav monster med häftiga namn, och framför allt Skeletor. Ren ondska när den är som allra bäst.

Visst, det är en väldigt corny serie, och det är inte ens i närheten utav lika mycket våld som man skulle vilja att det var. Det är plotholes och helt ologiska saker som sker, men charmnivån är hög, för en omogen pojkspoling som en själv.

Ibland blev man ändå lite chockad när vissa avsnitt vågade på att vara lite annorlunda. Avsnittet "Not so Blind" med den blind pojken som måste hjälpa He-Man och Ram Man att hitta tillbaks till Attack Tracken när dom blir förblindade stack ut med avsaknaden utav fiender som måste bekämpas.

Även det sista avsnittet som jag såg, "The Problem with Power" var oväntat mörkt då Skeletor lurar He-Man att tro att han råkat döda en person och där med ger upp sin kraft att bli He-Man.

Livet är lite mer tomt nu, utan He-Man. Eller nä, jag har ju börjat kolla på "The Spectacular Spider-Man" nu, det är fint. Ett utlåtande om den serien lär komma.

 En film med He-Man borde helt klart göras, och den som redan existerar borde verkligen förgöras med Grayskulls krafter.

Daredevil på riktigt

Svt och BBC har hyllats, och kommer att fortsättas att hyllas här i bloggen, och det är helt enkelt för att public service är bland det bästa som finns.

Det senaste i briljans är dokumentären "Tro inte dina ögon", som handlar om våra sinnen, hur de fungerar och är beroende utav varandra, och hur de lurar oss. Vi får se en massa olika exempel på synvillor, hur smaker påverkas utav vad vi ser och hör, hur vi känner det vi ser, med mera. Riktigt intressant.

Men det mest sinnessprängande inslaget i dokumentären måste vara killen (Jag kallar honom Matt Murdock) som trots att han är blind kan cykla. Hur? Genom att klicka med tungan så "ser" han likt en fladdermus med hjälp utav ekot! Som Daredevil, på riktigt! Galet, galet, galet!

Kolla in dokumentären nu då, den ligger inte uppe länge till!

Paketet - del:2

Detta har hänt...

Och nu, till den rafflande fortsättningen!

Vem som vinner... ja det kommer denna half-assiga berättelse inte att förtälja, men där emot så leder in till de små utlåtanden jag kommer att göra lite senare i denna blogg. Stay tuned om du vill veta mer om dessa extremt coola plastskapelser.

Stackars lilla Lara

Det var några år sedan sist men nu verkar det som att "Tomb Raider" igen är på väg att skapa kontrovers. Enligt en intervju med Kotaku så ska producenten för spelet ha sagt följande om Lara Crofts nya äventyr:

"She's definitely the hero but - you're kind of like her helper. When you see her have to face these challenges, you start to root for her in a way that you might not root for a male character." 

"And then what happens is her best friend gets kidnapped, she gets taken prisoner by scavengers on the island. They try to rape her, and..."

Utvecklaren Crystal Dynamics har sedan gått ut med ett för förtydligande, och menar att våldtäkt inte kommer att förekomma i spelet.

"One of the character defining moments for Lara in the game, which has incorrectly been referred to as an 'attempted rape' scene is the content we showed at this year's E3. [...] In this particular section, while there is a threatening undertone in the sequence and surrounding drama, it never goes any further than the scenes that we have already shown publicly. Sexual assault of any kind is categorically not a theme that we cover in this game."

Ska verkligen våldtäktskulturen ta sig in i spelvärlden också? Nu verkar det ju kanske som att så inte är fallet, men man vet ju inte säkert än. Bara att alls var planerat en våldtäktsscen, eller en antydan om det, i spelet så känns så klart tråkigt. Spelmediet är ungt, omoget och grabbigt, och är som vi alla redan vet hårt utsatt i diverse debatter om "underhållningsvåld". Det finns så få kvinnliga spelhjältar, och att degradera dom vi har till små söta dockor vi stora starka män ska vilja ta hand om är allt annat än ett steg i rätt riktning.

Spelet ska ju visa en ung oerfaren Lara, innan hon blev den orädda gravplundraren vi alla känner till. Ett intressant koncept, som jag tror får spelaren att identifiera sig med karaktären. Hoppas nu inte att Crystal Dynamics fuckar upp en fantastisk möjlighet att skapa en ny uppdaterad Lara som vi alla kan identifiera oss med. Som inte blir bara en sexsymbol, eller en stackar liten flicka som spelaren måste "rädda" och tycka synd om.

Paketet...

Det kom ett paket igår!

To be continued...

Plast-Scarlett

Aah, idag kom de första bilderna på den kommande Hot Toys-actionfiguren utav "Black Widow". Visst är den vacker, jag vill ha, så klart. Det ser riktigt verklighetstroget ut, men har dom inte gjort stackars Scarlett smalare? Ska inte en utav dom få lite kurvigare kvinnorna i Hollowood få vara lite kurvigare även som plastfigur?

Kolla in mer bilder om du har Facebook.

Plast-Scarlett

Riktiga Scarlett

Galenskap!

En utav Sveriges bästa humorgrupper heter Galenskaparna och After Shave, och för dom som gillar dom, till exempel jag, så kommer som vanligt Svt till undsättning. För ungefär två veckor sedan sändes Claes Erikssons föreställning "MAX" på kanalen, och nu så sänder man en reprisering utav "Macken".

I "MAX" bjuder på Claes, skaparen utav gruppens allra mest vokabulära humor, på just vokabulär humor. Monologerna är långa och invecklade och man blir imponerad utav karlns minne. Hur kommer han håg allt? Musik bjuds det också på. Den hör väl inte till det bästa man hört ifrån Galenskapshållet, och inte heller är Claes någon sångare. Men det är ändå några charmiga bitar man får höra.

"Macken" då. Ja, mer klassisk tv får man leta efter. Jag ska inte behöva säga mer, för om du inte har hört talas om den så är det march iväg till skamvrån.

Det är alltså inte så mycket att orda om, utan in med dig och kolla in "MAX" och "Macken" (Och fortsätt kolla eftersom avsnitten sänds varje lördag) på Svt play! 

NUUU SA JAAAG!

Sommarens stora hit!

Sommarens stora hit släpptes redan för 32 år sedan, men det är först nu den nått mina öron. Jag är inte nu så där väldigt förtjust i reggae annars, men pop-reggae á la Inner Circle Passar mig utmärkt. Steve Kakanas "Raising My Family" är just sån där pop-reggae som jag föll pladask för när jag råkades höra den på lokalradion av alla ställen en tidig morgon på väg till jobbet.

En underbar låt som liksom mycket annan reggae besjunger ett enkelt, koncist, budskap; i det här fallet att fostra sin familj, på sitt eget sätt. Cool synthbaserad musik, fantastisk sång, fantastiska stämmor och framför allt en ljuvlig melodi. HOOKED!

Reggae hör liksom sommaren till, vare sig man vill det eller inte...

Watch Dogs

Ett spel som jag missade när jag skrev om de nya spel som utannonserats under E3 som intresserade mig var Ubisoft Montreals "Watch Dogs". Kollade in gameplay demon först i förrgår och blev väldigt intresserad.

Det rör sig om en öppen spelvärld och att utföra uppdrag, men det som får spelet att sticka ut är att man kommer att kunna hacka alla datorer,telefoner, övervakningssysytem, trafikljus, ja allt som är uppkopplat liksom. Detta innebär att du kan kontrollera din omgivning och få en inblick i alla människor du möter på gatan. Möjligheterna och valen i spelen verkar bli näst intill obegränsade. Behöver jag säga att det låter helt galet? Det känns verkligen som att detta spel har möjligheten att ta tv-spelandet till nästa nivå när det kommer till att interagera med spelvärlden.

Som om inte detta vore nog så vill Ubisoft även ta online multiplayer till nästa nivå genom att sudda ut gränsen mellan multplayer och singelplayer. Det togs bara upp lite kort på slutet i den intervju med GRTV som jag kollat in, men det verkar som att alla som spelar kommer att spela i samma värld hela tiden, spännande värre!

Mer E3

Som sagt så är det inte bara utannonseringar av nya spel på E3, tvärt om så är mässan mest till för att hajpa upp redan utannonserade spel ännu mer.

De mest intressanta utav dessa sedan tidigare kända spel är väl dessa då:

Far Cry 3

Den tropiska ön med det klarblåa vattnet ser helt underbar ut. Man får möta lite psykopater, kriga lite, smyga runt i den härliga grönskan, skjuta folk med pilbåge, simma lite, kniva folk. Harmoniskt verkar det. Ok, de freakiga inslagen tycker jag känns lite halvt avtändande för mig, men allt det andra ser bara bra ut.

Om jag inte redan fått det att framgå, och om du inte sett det i klippet, så  vill jag förtydliga att grafiken verkligen är förstummande, bedårande. Varför ska man resa iväg IRL, när man har "Far Cry 3" som släpps inom en inte allt för avlägsen framtid?

Lara, vill du bli min fru?

Tomb Raider

Visst, det ser ut som en riktig "Uncharted"-klon, med alla hårt scriptade sekvenser och quick time events, men jag har förhoppningar. En lite öppnare spelvärld är väl det jag mest hoppas på, lite mindre stressaction och mer problemlösning och jag är nog ganska såld; för det ser förbannat snyggt ut, och Lara är benhård.

Jag har inte spelat något tidigare spel i Tomb Raider-serien, men skulle helst vilja spela igenom antingen "Underworld" eller "Anniversary" bara för att ha fått spela ett innan detta släpps, så att jag har något att jämföra med på riktigt.


Assasin's Creed 3

Jag spelade det första "Assasins Creed" och gillade det för sina fantastiska miljöer och häftiga parkourgameplay. Spelet var dock ganska så förbannat enformigt när det kom till uppdragen, och vissa moment var fruktansvärt irriterande. Uppföljarna har tydligen blivit bättre och bättre, och jag har varit sugen, men det har bara inte blivit att köpa något utav dom.

När nu "Assasins Creed 3" är på gång, med en riktigt annorlunda spelvärld, intressant historia med mera, så är jag grymt sugen. Det ser mycket mer varierat ut än föregångarna, och med massor utav nya spelmoment. Skogen, snön och landskapet ser väldigt imponerande ut, och striderna ser väldigt mycket förbättrade ut sedan det första spelet. Att som indian få glida omkring under det amerikanska inbördeskriget och yxa ihjäl lite folk, i snö, känns lockande.

Dishonored

En helt ny spelserie, med en sjukt snyggt designad, steampunkig, dystopisk spelvärld; som en blandning utav "Bioshock" och "Half.Life 2". Massa smygande, lönnmördande, eller valet att inte lönnmörda, och magi verkar det bli. Det ser verkligen intressant ut, och även lite läskigt, ska jag verkligen våga mig på att spela detta? "What should we do with the drunken sailor?" har aldrig låtit läskigare...

Metal Gear Rising: Revengeance

Hideo Kojima och hans kommande spel har det inte hörts mycket utav på ett tag, men nu så har man i alla fall visat upp en ny trailer på nästa installation i MGS-serien. En ganska kass trailer, men det man får se utav själva gameplayen ser intressant ut.

Borta är smygandet, nu handlar det om klassiska japansk superöverdriven beat 'em up. Svärd, maskiner och blod blir det i massor, och säkert en hel del låååååånga mellansekvenser. Jag hade så klart föredragit mer smygande, men det här funkar säkert bra det också.

Transformers: Fall of Cybertron

Så klart så när det kommer till Transformers så blir jag alldeles fuktig utav blotta åsynen utav detta spel. "War for Cybertron" var ett bra spel, en stabil actionrökare; om än lite enformigt, och tråkigt fiendegalleri. Det var ju så klart ändå överhängande roligt att få spela som Soundwave och alla andra Transformers.

ME GRIMLOCK!

Med "Fall of Cybertron" så hoppas jag på lite mer variation, och så klart mer kändisar från Cybertrons invånare; och det verkar jag få. Jazz, Wheeljack som spelbar karaktär, Combaticons:en och deras kombinerade form Bruticus, som spelbar karaktär (!) och inte minst Grimlock! (och de andra Dinobots:en) Att kriga loss på och inuti massiva Metroplex, samt kontrollera honom blir förmodligen också mäktigt.

Spelet sägs ska ha förbättras och gjorts om en hel del på det grundläggande iden i det första spelet, så förhoppningarna är höga. Det måste bara bli bra, Grimlock är ju med!