onsdag 29 februari 2012

Vad som är fel


Detta hade väl lika gärna kunnat vara en "Jag blir så jävla aaaaaarg"-blogg, men där tänkte jag att jag håller mig mer specifik. Tänkte nu bara dela med mig lite allmänt om min syn på världen. Lite kort bara, inte så där jättedjupgående, bara lite överskådligt. Inget revolutionerande, bara min syn på det.

Vad tycker jag då? Jag tycker att vårt samhälle idag är egotrippat och narcissistiskt. Vi gräver vår egen grav genom att vara ignoranta, och vi dummar ned oss själva. Allt handlar bara om mig, mig, mig, mig.

Mitt spindelsinne skramlar som en porslinsfabrik under jordbävning, när jag ser på debattprogram som behandlar ämnen som plastikkirurgi, bloggar, dokusåpor, och annat svammel där någon plastig person sitter och försvarar våra sjuka beteende med att "Ja jag har då inte märkt någon baksida utav mitt beteende, jag mår så jättebra sedan jag botoxade mina läppar. Det löste alla mina problem". Debatten om ämnet är obefintlig och handlar bara om den som skriker högst, och avbryter mest, helt enkelt för att det är det som är "självförtroende" idag. När man möter motstånd mot sina idéer ska man bara hålla för öronen och skrika "lalalalalala!", rädd för att få sin världsbild krossad. 

Att "tro på sig själv" är inget problem i dagens samhälle, och om man inte gör det så är det den lätta vägen ut som gäller. Varför slösa tid på att bygga upp sitt självförtroende med psykologisk hjälp, eller att bara träna sig till fysiskt välmående när man bara kan betala någon som trycker på en knapp och "löser" det? Sjukt är vad det är.

Ett exempel jag kan dra var när jag kollade på Filip och Fredriks nya program "Får jag följa med", när dom besökte en kille i Köpenhamn som hade kurser i "självförtroende" för andra killar. Kursen fokuserade så klart på att ragga tjejer, ni vet det som gör att ALLA ens problem i hela världen löser sig, och är enda vägen till bekräftelse. Killen lärde helt enkelt andra killar att bli riktiga fullblodsäckel som bara tar för sig, och ja, som Filip uttryckte det: "Bli våldtäktsmän", med motton om att "nej" inte betyder nej. Bete dig som ett svin, du mår bra av det liksom.

Dagens beteende speglar så klart av sig i vår syn på politiken. Det handlar bara om att få behålla sina pengar, och sköta sig själv, man får skylla sig själv att man blir sjuk osv. Det uppenbara beviset för det går att se genom att bara att titta på den regeringen vi har här i landet just nu.

Om något är dåligt i samhället så är det så klart någon annans fel. Vi skyller det på dom som kommer hit till vårt land och tar våra jobb, våra bidrag och våra kvinnor. Resonemanget känns bekant för mig. Tror jag läste om det på historian i skolan, och jag har nog sett en och annan dokumentär om det. You know, Tyskland på 30-talet...

Vår planet kvävs sakta till döds utav våra utsläpp. Men det är inte heller något som rör oss. "Äh, inte har jag sett någon konsekvens utav växthuseffekten, klimatet har alltid ändrats här på jorden" osv. Allt bara för att rättfärdiga sin SUV som man köpt, fastän man bor i ett villakvarter strax utanför centrum, och inte heller ids gå till återvinningsstationen.

Debatter om kärnkraften hålls där argumenten för den är att "den är ren". Hur fan kan något vara rent om det lämnar avfall efter sig som man inte vet vad man ska gör av?

Vi kommer på massa köttdieter, så att vi kan konsumerar ännu mer kött än vad vi redan gör. Föder upp djur och processar dom i fabriker, och har sedan debatter om etiken i att odla fram kött i labb som ett alternativ. Kött är gott, men vi kan helt klart dra ned på vårt användande utav det.

Vi vallas som en fåraflock utav maktens män. Vi hålls i schack utav media, så att vi inte får för oss att använda hjärnan och tänka. Lyssna på den här musiken, titta på de här filmerna, ät det här, klä dig så här, sup dig full, operera dig snygg, köp en attityd, skit i alla andra. Bry dig inte i vad företag och mäktiga män håller på med. Vi övervakas idag så fort vi går utanför dörren, och så klart även det vi håller på med på internet. Men ta det lugnt, det spelar ingen roll för DIG, du behöver inte bry dig.

Det är det man också hör ofta som argument. "Äh, vad spelar det för roll vilka som sitter i regeringen, det är ju ändå ingen skillnad" Nänä, men då är det väl lika bra att köpa en enkelbiljett till Nordkorea om det nu inte spelar någon roll vilka som bestämmer över det här landet, och världen.

Folk tittar hellre på dokusåpor än dokumentärer, internet används bara till facebook istället för den fantastiska källa till information som det är. Vi blir dummare och dummare trots att information aldrig har varit lättillgängligare.

Pust... måste lugna ned mig innan jag skriver en hel bok. Jag hade kunnat säga skriva, mer och det finns mycket mer som är fel, men nu får det räcka.

Vad jag vill ha sagt är i alla fall att vi måste vakna. Inte låta oss bli styrda utav förutbestämda mönster som presenteras utav samhället. Sluta dumma ned oss själva, för okunskap är roten till rädsla och ondska. Vi måste behandla vår medmänniskor med respekt, och ifrågasätta makthavarna. Sluta vara egoister. Det finns faktiskt en religion, eller lära, som sammanfattar den egoistiska livsstilen, det kallas satanism. Jag är inte religiös, men det tål att tänkas på.

Zack De La Roca och company får sammanfatta och avsluta.

tisdag 28 februari 2012

Jag blir så jävla aaaaarg! (2)

Grus i skon

Ooooh! Denna företeelse är något som borde förbjudas och bannlysas omedelbart!

I mitt jobb som anläggningsarbetare (Som jag har under somrarna) har jag utsatts jag för denna styggelse näst intill varje dag. Man kliver omkring i nå grushögar, kabelgrav eller i någon annan sorts grop avsedd för att fyllas med diverse saker som ska döljas för omvärlden.

Man bara sköter sitt jobb som den plikttrogna arbetare man är, när plötsligt ett par gruskorn bestämmer sig för att kolla in insidan utav ens skor. "Aaaargh! "Men sa**n!" är nog den vanligaste reaktionen som följd på detta, varpå man genast måste lägga ned det man gör för att slita av sig den jord- och skitbeklädda skon i ursinne och vända upp och ned på den. Ut från skorna trillar sedan 1-3 korn, som man inte kan förstå kan orsaka sån ofantlig smärta (inte värre än knivhugg dock).

Sedan bänglar man på sig sin lortiga sko igen och fortsätter sitt arbete för att sedan sedan direkt bli avbruten utav ännu några små av Hin Håles sändebud!

Ååååå, JAG BLIR SÅ JÄVLA AAAAARG!

Om ni inte var så små och hårda skulle jag krossa er!

Joustin Beaver

Om Jeffs hår var dagens glada nyhet, så är detta dagens roligaste. Det är få 14-åriga (?) pojkar som får spel gjorda i sin ära, men istället för att bli hedrad, så  är Justin Bieber arg på onlinespelet Joustin Beaver, som handlar om en bäver som ska undvika paparazzifotografer och pussa fans. Bortskämda unge!

Jeffs hår

Aaah, dagens glada nyhet presenterades på Jeff Waters facebook: Jeff har låtit håret växa ut igen och blivit TRÜE igen. Fantastisk. Bäst att skynda sig att se dom nu innan han klipper sig igen. Om bara Getaway Rock Festival kunde boka dom nu...

Unisonic

Michael Kiske her en av de absolut bästa rösterna jag vet. Hans insatser på Helloweens Keepers-album är monumentala, och är en utav de mest inflytelserika sångarna inom genren. Efter Helloweens nedgång med Pink Bubbles Go Ape och Chameleon (Det fanns ju vissa guldkorn i alla fall) lämnade han bandet, och har sedan dess ägnat sig åt att göra några rätt ok, men irrelevanta, pop-plattor, som jag inte lyssnat på mer än nån enstaka låt. Då och då har man fått se glimtar utav karlns forna storhet har varit när han gjort gästspel på sina kompisars skivor, men annars har det varit hårda ord från Michael om hårdrocken. Lite ironiskt, då de enda som köpt hans popskivor är gamla Helloween-fans. Det har helt enkelt sett väldigt mörkt ut för dom som drömt om hans "comback".

2009 så kom dock beskedet - Bandet Unisonic, med medlemmar från Pink Cream 69, som har starka anknytningar till Helloween igenom en viss Mr. Deris, och Michael Kiske utannonserades. Bandet gigade lite under 2010, och det började pratas om ett album, men inget mer hände egentligen. Intresset hos mig var inte så stort, då det liksom inte fanns nå material att lyssna på.

2011 utannonserades det plötsligt att Kai Hansen blivit medlem i Unisonic, och i Januari i år så kom släpptes då fösta videon från bandet. Efter att nu ha fått höra musik skapad utav Kai, sjungas utav Michael finn intresset definitivt där från min sida. Låten Unisonic låter helt klart drag utav Gamma Rays mer "vanliga" rocklåtar, och kommer att bli intressant att höra resten utav låtarna, och se detta band är ett modernt 80-tals-Helloween, eller något annat. Hur kommer det bli när Pink Cream 69 respektive Helloweens andra hälfter korsas? Roligt är det i alla fall att det händer.


söndag 26 februari 2012

Lockande film

Kollade in den nya trailern för Pixars kommande film - Brave. Detta kommer nog banne mig bli en bra film. Älskar den skotska dialekten, och filkem kommer att döma av trailern att bjuda på fantastisk animation och humor, som sig brukas när det kommer till Pixar. Bäst av allt är huvudrollskaraktärens hår. Åh va vackert det är. Långt, lockigt och RÖTT.




fredag 24 februari 2012

Den magiska solbrännan

Har kollat en hel del He-Man senaste veckan. En grym serie i all sin cheeseighet och fuckade logik, som får en än en gång att önska att man född några år tidigare. Visst, man hade Batman och Tintin, som båda är mycket mer kvalitativa serier, men He-Man och Transformers-serierna är båda mer kultiga.

En sak som slår en under tittandet är hur man oftast brukar göra sig lustig över Stålmannen, och hur märkligt det är att ingen känner igen honom som Clark Kent bara för att han tar av sig glasögonen och byter om från kostym till tights. Är det ändå inte ännu lite märkligare att Prince Adam bara klär av in till bara pälskallingarna och får en magisk suntan, och vips så känner inte ens hans egna mor och far igen honom?



Mer iakttagelser från Eternia lär komma

torsdag 23 februari 2012

Miranda

När vi ändå var inne på ämnet i går så kan jag ju bara meddela om att jag med min manliga Shepard fick till det med en utav de vackraste kvinnorna på jorden ...och i rymden också då antar jag: Miranda Lawson (aka Yvonne Strahoski irl). Boh-yeeaah! I'M A MAAAN!

Aah, the nerdy celebrity crush...

The Jonathan Woss Show

Kollade in The Jonathan Ross Show här om dagen efter att ha hört bra om den, och visst kattsingen var den bra. Roliga skämt, och Jonathan intervjuar sina gästar på ett avslappnat sätt, och är inte rädd för att fäll vassa kommentarer. Bra skit.

Det finns dock en grej som jag stör mig på. Jonathans oförmåga att uttala bokstaven "Auw", sorry, menar "R". Inte så att jag sitter och blir arg på honom, men precis som med folk som lässchpar så hör jag bara det där talfelet heeela tiden.
Wow wow wowow? Wow wowow wow!

Nja hörru Abe...

Såg någonstans att förra veckans mest sedda klipp på the internetz var trailern för "Abraham Lincoln - Vampire Hunter", en titel som fruktansvärt cool så att man kissar ned sig. Kollade in trailern och kom direkt på varför jag inte skulle ha gjort det. Titeln är för cool, och ingen film i världen hade kunnat göra den rättvis.

En cool öppning med introt från Johnny Cashs "When the Man Comes Around" måste jag säga, men resten? Nja. Av trailern att döma så verkar det mesta handla om en ung Lincoln, utan skepparkrans (Med babyface). Visst glimtade det förbi en äldre Lincoln, med skepparkrans, men det kändes helt klart som att fokuset skulle ligga på den här unga varianten som skuttar omkring och snurra på en yxa, i sloooooow mooootioooon, i mörker.

Att det sen även är Tim Burton som producerar gör oron bara större. Kommer det bara bli emo av hela skiten? Det är länge sedan karln var med och gjorde något bra. Jag säger det igen: Nja.

Nu var ju detta i och för sig en tidig trailer, nästan rent utav bara en teaser, så jag kan hinna ändra mig. Ge mig lite mer gentlemanna-elegans från både Lincoln och vampyrernas sida, mer skägg, lite mer ljus. Mer som trailern för boken det hela baseras på. Damn, den filmen hade jag velat se. Lite mer oldschool. Jag säger det bara, om detta hade gjorts på 70-80-talet så hade det blivit kickass!


onsdag 22 februari 2012

Shepard - en riktig player

En av de roligaste grejerna i Mass Effect serien är valet att inleda en "relation" med någon utav sina team-medlemmar. Jag sätter citationstecken vid "relation" då det egentligen bara handlar om att flörta till sig ett ligg. Kul är det i alla fall, och med min kvinnliga Shepard har jag utnyttjat det till max. Sarah Shepard är nämligen en ruggig player. Hon har gjort närmanden på de flesta i besättningen på Normandy. Quarianen Tali'Zorah var inte inne på tjejer, så där blev det inget. Lika så med Jack. Asarin Samara var inte intresserad utav relationer alls.

Shepard <3 Garrus
Dom det gick bättre med var besättningsmedlemmen Kelly, fast där är det lite diffust huruvida det blev nå kuckelimuck (Roligt att spellchecken tyckte att jag skulle skriva "ickemuslim" där), eller om dom bara blev "best girl friends 4 evvah". En sen kväll med vin i Shepards hytt bllev det då i alla fall.

Bra gick det även med turianen Garrus, som det definitiv kommer bli något med när "de lugnar ned sig lite". Även drellen Thane var på, men ville inte att "vissa andra" i besättningen skulle hamna i kläm, så man är tydligen tvungen att välja vilken utav utomjordlingarna man ska bestiga.... fan ta er Bioware, är det så farligt att ha flera relationer parallellt? Jaja, jag väljer väl Garrus då, för ärr är sexy!

Skivbranchen i en limited-box

Läste nyheten igår kväll att Lemmy avråder fans från att köpa den nya boxen "Complete Early Years Box". Anledningen är att bandet inte har några rättigheter till dom inspelningarna, så genom att köpa boxen så bidrar man med exakt 0 kronor till själva bandet, pengarna går direkt ned i skivbolagets ficka. Boxen är även fruktansvärt dyr 600$ (ca: 4000 kr), och Lemmy tycker snarare att man ska lägga pengarna på deras nya live-DVD/Blu-Ray/CD: "The Wörld Is Ours-Vol 1 - Everywhere Further Than Everyplace Else". Där går pengaran till bandet, och du betalar ju faktiskt för en ny produkt.

Det hela känns igen, och det har bara börjat bli vanligare och vanligare i branschen. Dom enda musikköparna som finns kvar är den trogna hårdrockspubliken, och det ser så klart skivbolagen till att utnyttja till max.

Just nu är marknaden översvämmad utav snygga boxar som samlar olika bands diskografier, ovanliga inspelningar och liveupptagningar. Jag har mer än en gång blivit fruktansvärt sugen på Black Sabbath-boxen i form utav ett kors innehållande hela bandets diskografi från Ozzy-eran. Det lockas med ord som "remasterd", "limited" och "bonus tracks" hit och dit, men i grund och botten så rör det ju sig om 30-40 år gamla inspelningar. Inseplningar som fansen redan har. Inspelningar som banden själva inte har någon som helst kontroll över. Där pengarna bara går direkt till nån kostymsnubbe som direkt kommer att slänga iväg dom på anti-piratverksamheten. Och vad kommer att hända sen när alla dessa stora band sen lägger av helt? Människor dör ju som bekant. Ska skivbolagen bara fortsätta att ge ut samlingsskivor och boxar i all evighet?

Att banden ger ut sina nya skivor i minst 3 olika versioner är så klart också något väldigt frustrerande för fans. Alla nya album kommer i en vanlig , en digipack och en LP-utgåva, vilket så klart är heelt idiotiskt det med. Där får igen dom hängivnaste fansen stå för bandets inkomst från skivor genom att köpa albumet inte bara för sig själv, utan även "betala" för två personer till som har laddat ned skivan gratis, tre veckor innan releasen.

Cool box, men verkligen? 4000 spänn, för skivor som jag redan äger?
Ja jag vet inte vart det här ska sluta. När kommer den där "revolutionen" som musikbranschen skulle behöva, och vad kommer det vara för "revolution". Jag har hört/läst många olika teorier från olika artister. Det jag absolut inte tror på är det som branschen håller på med nu, att helt enkelt bara försöka stoppa piratverksamhet. Det kommer aldrig att gå. Precis som med "kriget mot knarket" så är det bara pengarna i sjön. Jag har läst teorier om att banden kommer behöva bli sina egna företag som har hand om allt; gigbokning, pr, inspelning, utgivning osv. Verkar väl rimligt, men blir det så? Ja det är väl bara att vänta och se. Vad som där emot är säker är att skivbolagen gräver sina egna gravar.

Jag blir så jävla aaaaarg! (1)

Som den lättirriterade person jag är så finns det mycket som jag blir arg på, förbannar, och genom långa verser hämtade från Necronomicon genast vill avvisa direkt ned till satan själv. Därför inför jag nu denna bloggserie där jag ska gå loss på olika företeelser som får det att koka inombords. Let the hate flow!

Plasten runt CD/DVD-skivor

Vi börjar med en klassiker, som många andra säkert också svurit sig hesa över. Fattar liksom inte vad som är grejen med att göra CD och DVD-skivor så svåråtkomliga!? Hade det varit så svårt att ha en sån där liten röd öppningsmojäng som man bara drar i, så att man får ett fint snitt runt hela skivfodralet så att man sen bara kan sära på plasten och öppna sin nyinköpta, underbara plastbit?

Nä, istället så ska man sitta och försöka pilla upp hörnet på hela skiten bara för att när man sen drar i den lilla fliken man fått tag i bara får med sig en lite flisa. Det hela utmynnar i ett tazmanskt HULÄUHURÄURGÄUBLÄH från min sida, samtidigt som jag våldsamt klöser av resten utav skiten.

AAAAARGH!

Ååååh, JAG BLIR SÅ JÄVLA AAAAAAAAAARG!

En bit satansplast på mitt smutsiga golv



tisdag 21 februari 2012

En vacker syn

Önskar inte vi alla att vi en dag skulle få vakna upp till synen utav det här, oavsett hur hemskt det än skulle vara, egentligen?


Kolla in mer utav fotografen Mike Horns bilder HÄR

Äventyr med Schafer

Jag älskar äventyrsspel, och med äventyrsspel menar jag inte Action-äventyr som typ Uncharted. Nä, jag menar dom där gamla hederliga peka-och-klicka-spelen från 90-talet, och i synnerhet dom som utvecklades utav Lucas Arts. Mästerverk som "Day of the Tentacle", "Monkey Island-serien" och "Sam & Max - Hit the Road".

Äventyrsgenren har under 2000-talet ansetts som en ganska så död genre. Men på senare tid så har en hel del sådana spel dykt upp, lite i skymundan, men dom har börjat synas. Jag har tyvärr än inte hunnit spela spel som "Machinarium" och "The Whispered World", dom nya "Sam & Max"-spelen, eller ens alla klassiker från 90-talet, så egentligen kan jag kan leva några år på dom, men det är inte utan att man egentligen blir heeelt skakig i kroppen när äventyrsspelsguden Tim Schafer här om veckan gick ut med att han vill göra ett nytt pek-och-klick-spel. Han behövde dock pengar, då ingen utgivare ville finansiera en så pass icke kommersiellt gångbar genre, så han gick ut och bad folk om att sponsra med pengar. Han ansåg sig behöva 400 000$, nu har han 2 000 000$.

Tim är en spelgud i min värld, han är där i toppen tillsamman med Shigeru Miyamoto.
Schafer säger att spelet bara kommer att bli bättre tack vare det extra pengarna, och det tror jag på. Detta kommer bli ett ruggigt bra spel. Det vet jag, redan innan ens titel, story, koncept, ja, någonting alls har blivit sagt om spelet, mer än att det är Tim Schafer som utvecklar det. Så mycket tilltro till honom har jag. Gör mig inte besviken nu Tim! HÖR DU DET!? DO YOU HEAR IT!?






Läderherren

3 Inches of Blood är några utav mina favoriter bland de "nya" banden inom hårdrocken, och där med också en utav dom få som fattat grejen med genren. I deras musik finns inte en tillstymmelse till techno-synthar, boy band-refränger, kepsar på sniskan, för stora t-shirts osv osv. Jag skulle kunna hålla på hela dagen att spy galla över Bandit-Sverige, men det får nog bli ett annat inlägg. Nu ska det handla om Trüe Heavy Metal!

3 Inces nya album "Long Live Heavy Metal" släpps snart. Den 28:e Mars närmare bestämt här i Sverige. Hajpen är total.

Spåret  Leather Lord släpptes på bandets Facebooksida för någon vecka sedan, och jag antar att det blev en sån där half-ass-lyssning utav låten just då, för jag fastnade inte för den. Kom på mig här för ett tag sedan att det ju är sjukt att jag inte lyssnat på den igen, då det absolut inte var nå fel på den. Klickade igång den, höjde volymen, och... ja, den är ju grym. Judas Priest goes Black Metal är väl en ganska bra beskrivning enligt mig. Ett Painkiller-doftande låt är det på många sätt. Både versriff och refräng för tankarna till Priests dunderdänga. Mittenpartiet bryter av med lite Black Metal innan det övergår i ett solo följt utav sköna gitarrharmonier.

Textmässigt så handlar det i sann 3 Inces-anda om en påhittad karaktär fylld med Metal-klyschor. Cam Pipes vrålar på i full falsett, och kompletteras utav Justin Hagbergs growl, som här känns mycket bättre än på förra skivan.

Lyssna nu för fan på låtjävlen och njut utav ett av få band som fortfarande håller Metal-fanan högt!


En dag i livet, i världen

Google Street View är ett fenomen. Vi alla känner någon som blivit förevigad utav den kända bilen med uppdrag att digitalisera hela världen. Vi har även sett en hel uppsjö med bilder på bisarra, roliga, hemska händelser som fastnat på bild.

Nu har konstnären Jon Rafman samlat sin favoriter från Google i en bildserie på nätet kallad "The Nine Eyes Of Google Street View". Vi får en radda sköna bilder från vardagen världen över. Lite prostitution, lite gatuvåld, lite betande djur, lite gangzta kidz... ja, you name it (Som man säger på utrikiska). Bjuder på mina favoriter direkt här under. Resten kan ni kolla in HÄR!

Man chillin' in da streetz



"You said you have it by monday, where's the fuckin candy man!?"



"Hi, we're in Delaware..."

måndag 20 februari 2012

Side questing ...IN SPAAAACE!

Mass Effect är en UNDERBAR spelserie. Min favorit till Xbox 360 tillsammans med Gears of War, och där med också en utav dom bästa spelserierna genom tiderna (Där har vi en lista som jag nog ska ta och göra i framtiden). Att side qesta i rymden är bland det bästa man kan göra i tv-spelsväg.

Just nu så närmar sig Mass Effect 3 med stormsteg. Jag spelar just nu 2:an, som jag först nu i år har tagit tag i, för fullt för att klara igenom spelet till 100% en andra gång, fast nu som Paragon (God), och med en ny Shepard, en kvinnlig.

Jag gjorde nämligen det korkade misstaget när jag spelade igenom det första spelet för några år sedan, att bara spara den senaste karriären, när jag spelat som Renegade (Ond... eller ja, ett svin kanske man snarare är). När jag sedan satte igång 2:an och skulle föra över min sparfil ställdes jag då inför dilemmat: Spela igenom hela första spelet, som tar 40h +, eller köra på Renegade-spåret. Jag valde det senare, mest på grund utav tidsbristen, då jag redan bestämt mig för att spela igenom även det här spelet som både Paragon och Renegade.


Storheten med Mass Effect är valmöjligheten. Du får välja vilken väg du vill, göra dina egna val, som påverkar utgången, leva med konsekvenserna helt enkelt. Min natur vill att jag spelar som Paragon, men min nyfikenhet tvingar mig att testa båda sidorna. Som Renegade får jag ofta kämpa för att välja den "rebelliska" vägen. Oftast kliar det i fingrarna att välja Paragon-alternativen i konversationer, och när jag sen gjort det så slås jag utav en fruktansvärd ångest, ber till Gud om förlåtelse, och fortsätter sedan mitt krigande genom galaxen.

Nä, Paragon är den vägen jag väljer. Hjälpa velande Asarier att hålla fast vid sin Krogan-pojkvän, rädda fabriksarbetare från att brinna inne, övertala sina team-medlemmar att inte hämnas, då det inte kommer att ändra något, övertala med dialog istället för med våld - gå den extra milen för att göra den rätta saken kort sagt.


Let the blogging commence!

Woah! Vad händer!? Här sitter jag rätt som det är och har skapat en blogg. Vad håller jag på med? Ja, det kan ju vara gammal hederlig tristess som har lett mig till det här. Kan vara det kombinerat med att jag kände att facebook inte riktigt räckte till för att ventilera mina åsikter. Känns lite dumt att knöka in 2 kg text i ett inlägg där, så då fick det bli en blogg. Har länge gått och funderat om man ska idas börja, då det ibland känns som att jag har en hel del svammel att dela med mig utav. Får ser hur man orkar hålla på med det här, för om man ger sig in i leken så gäller det fan att hålla igång om man vill att ens blogg ska kännas någorlunda relevant.

Vad ska jag då blogga om? Ja jag ska försöka hålla det någorlunda intressant. Inte skriva om min dag och allt tråkigt skit jag har gjort. Nä, här ska jag skriva om musik, tv-spel, film, serier, glass, godis, mat, saker som gör mig arg och plast, massor utav plast ska jag skriva om! Korta inlägg, långa inlägg, menlösa inlägg, löjliga inlägg, smarta (nåja) inlägg! Det är målet. Fast mycket hänger väl på hur många som vill läsa skiten. Vi får se hur det blir. Låt bloggandet börja.

Klara. Färdiga. KÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖR!!