Den sista symfonin

Kvällstid är perfekt för att bli vemodig och sentimental. Sitta och tänka på allt som en gång var, och det som hade kunnat vara. En sak som en gång var, som aldrig fortsatte att vara var Symfonia. Bandet som skulle bli det Startovarius slutade vara efter "Elements pt. 2". Straight forward symfonisk power metal.

Så blev det inte. Efter en grym skiva och några få gig så rann bandet ut i sanden, efter att inte ens ha existerat i ett år. Timo Tolkki gick ut och sa att Symfonia lägger ned, och att risken att vi aldrig mer kommer få höra nytt material från honom är ganska stor, så som det ser ut nu. Anledningen var att han kände att det inte var lönt att slita för att hålla Symfonia igång, då det helt enkelt inte gick runt med pengarna och motivera bandmedlemmarna. Den döende musikbranschen skördar sina offer.

Han tydligen ändå känna sig nöjd med tillvaron. Sköta sitt liv och bara leva. Men det är så klart fruktansvärt synd att man kanske aldrig ska få höra ny musik från honom.


Tolkki är en utav de bästa låtskrivarna när det kommer till melodier. Vackra och catchy. Vemodigt men hoppfullt. Musik att finna styrka i när livet är tungt. Aldrig ge upp.

Han gjorde Stratovarius till ett utav dom största power metal-banden, som även var ett utav det första i vågen utav hård musik från vårt vemodiga grannland. Följda utav Nightwish, Children of Bodom och Sonata Arctica med flera.

Hoppas verkligen att Tolkki hittar nya krafter och att vi får se honom återvända. Chansen finns, då han har ändrat sig förut. Vi får se

Här är i alla fall öppningsspåret från Symfonias "In Paradisium" - "Fields of Avalon", med en hoppfull text i sann Tolkki-anda.

Fields Of Avalon, call my name
Leading me without a shame, I've got no one to blame
And when things are getting tough, don't give up
Just follow me... to Fields Of Avalon!