"100 Höjdare", var i de senare säsongerna, när man började fara runt och träffa folk, en fantastisk programserie om det fina med mänskligheten. Man blir lite mindre leds på den när man ser alla underbara människor som valt att leva sitt liv exakt som dom själva vill, och där med förmodligen är mycket lyckligare än de flesta, vad man skulle kalla, "normala" människor är. Den falska normen som vi fostras till att eftersträva med ett "normalt" liv med framgångsrikt jobb, pengar, fru, barn osv är det enda sättet att bli lycklig på raseras till grunden utav Filip och Fredrik.
Att vara annorlunda är något utav det finaste man kan vara. Ordet "normal" är förmodligen de fulaste ordet jag vet, och är ett ord man hela tiden stöter på i vårt land där jantelagen är lika cementerad i samhället som allemansrätten. Vi går omkring och är så styrda utav den, samtidigt som vi prackas på med uppfuckade ideal om hur vi ska se ut och hur vi ska bete oss. Folk i det här landet blir så fruktansvärt avundsjuka på människor som vågar bete sig annorlunda, och se annorlunda ut. Om någon inte rättar sig i ledet så ska personen hånas och man ska göra sig rolig på dennes bekostnad. Han/hon får skylla sig själv för att alla andra inte kan acceptera att man inte ser ut som alla andra.
Hm, blev lite carried away där... jag blir lätt det när jag kommer in på detta ämne. Inget nytt blev sagt, och om man är en vettig människa så är väl det jag säger bara självklart, så vart var jag? Jo just det, "100 Höjdare" var en uppfriskande fläkt i jante-Sverige, och en hyllning till alla som vågar vara sig själva. Jag hoppas att vi kommer att få se mer utav programmet, eller liknande i framtiden. För det behövs.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar