Unisonic - Unisonic

Jorden är en stor högtalare

Kom på att jag inte skrivit något om Unisonic:s självbetitlade album som ju har funnits i min ägo i nån vecka nu.

Den som förväntade sig en fortsättning på "Keepers"-plattorna i och med detta samarbete blir nog besviken. Om man har lyssnat på de låtar Michael Kiske gästsjungit på dom senaste åren så vet man att metal inte riktigt är hans kopp te nå mer. Det har snarare rört sig om lite hårdare pop, och det är väl ganska exakt vad vi får serverat åt oss på detta album.

Visst, vi har en hel del hårdare låtar, som titelspåret, men även då rör det sig om lightvarianter utav Gamma Ray-låtar. Detta är helt klart närmare ett AOR-album än ett metal-album. Inget dåligt i det så klart, poprock är trevligt.

I soundet hittar man förutom uppenbara Gamma Ray och Gotthard och Pink Cream 69-vibbar, influenser från bland annat Thin Lizzy och Journey. Trevliga poppiga melodier sjunga utav Michael Kiskes kraftfulla röst. Man smälter lite inombords.

Några ganska uppenbara stölder hittar vi i "Star Rider", som har solklara drag ifrån John Farnham:s "Your the Voice", och "Over the Rainbow" skvallrar redan i titeln om sina influenser. Verserna är som direkt hämtade ur "Catch the Rainbow" (En av världens bästa ballader för övrigt).

Min sammanfattning blir att detta är ett trevligt album, fullproppat med trevliga melodier man kan nynna med på, men få av dom sätter sig. Kiske sjunger grymt, och jag lär nog fortsätta lyssna på den här lite då och då.

Bäst på albumet är nog den tempoväxlande "We Rise", med sin underbara refräng.

En kul grej med projektet är att inhopparen Kai Hansen dominerar låtskrivandet och bidrar till komponerandet på 8 av 12 låtar, samt även är den som ses i mest promotionssammanhang. Fast det är ju förståeligt att man satsar på säkra kort i dessa oroliga tider för musikbranschen.