"Så jävla metal" var väl i över lag en ganska bra dokumentär. Man hade fått tag på de flesta "huvudpersoner" inom den svenska hårdrocksscenen, gamla som unga. Man fick en ganska bra helhetsbild, och alla som är intresserad utav musik borde se den, för hårdrock är en STOR del utav vår musikexport.
Yngwie briljerar som vanligt i allt han är med i, men får samtidigt konkurrens från Europe om titeln, Sveriges vildaste rockstjärnor. Skillnaden är väl att Yngwie aldrig slutade vara rockstjärna, men Europe körde hårt så länge det varade.
Konstigt tycker jag dock att vi inte fick höra något om svensk black metal. Man kan väl inte få allt, även svensk hårdrock är ett stort ämne för endast en film, men när genren togs upp handlade det bara om Norge, och deras förakt mot svensk death metal, inte om den svenska black metal scenen. Vi har ju ändå våra svenska storheter som Dissection, Dark Funeral, Marduk, Nifelheim, och inte minst Per "Dead" Ohlin, som hade en stor inverkan på mytbildningen kring black metal. Konstigt.Ja, Bathory var ju med, fast det var inte i själva black metal-delen utav filmen. Samt att Bathorys influens på det som idag kallas viking metal inte togs upp.
Vår inverkan på power metal togs inte heller upp. Oscar Dronjak var med och intervjuades, men Hammerfall nämndes i stort sett aldrig. Hammerfall var ju ett utav banden som var med och gjorde hårdrock populärt där i början på 2000-talet, och är än idag stora ute i världen.
Gnäll, gnäll, gnäll. Det var över lag en bra dokumentär i alla fall.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar