Ett exempel: Jag jobbade för några år sedan med en glad herre i 40-årsåldern, som likt mig gillade hård musik som typ Judas Priest och Maiden; oldschool heavy metal liksom. Han gillade även bandet At Vance, så jag sa nåt i stil med att "Jaha, så du gillar alltså power metal" varpå han svarar något i stil med "Nä, jag gillar inte sån musik när det låter som dom slår ihjäl instrumenten". Jag svarade bara med ett "jaha", då jag blev lite paff utav svaret; At Vance är ju ett typexempel på tysk power metal... Efter ett tags funderande så kom jag fram till att han så klart syftade på death metal.
För att fortsätta med ett exempel så minns jag programmet "PSL på festival" med Per Sinding-Larsen, när han besöker Sweden Rock Festival. (Jag ber om ursäkt på förhand nu, för att detaljerna är vaga, och citaten stämmer nog absolut inte, men det är bara poängen jag vill åt) Kleerup (Lätt påverkad utav något) medverkar som någon sorts kommentator, och berättar om sin kärlek till hårdare musik. Han nämner Pantera, och tycker att det fan är riktig power metal. Per tillrättavisar honom, varpå Kleerup blir väldigt förbryllad; "Vad då, Panteras musik är ju riktig jävla power!".Jag fattar att man kan missta sig, plattan som Pantera släppte innan "Cowboys from Hell", och låg soundmässigt lite mitt emellan deras dåvarande glam-stil och det sound som senare ibland kallas groove metal, hette ju "Power Metal".
På Abominations "When Tradgedy Strikes" som jag har i skivsamlingen så sitter ett klistermärke som beskriver musiken som "Brutal power thrash metal".
Sen finns det ju lite oklarheter åt andra hållet också, det vill säga de band som idag är power metal. Helloween:s inspelningsdebut var ju på samlingsplattan "Death Metal" med band som Grave Digger och Hellhammer.
Virrigt värre.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar