Att beskriva filmen med ett ord är enkelt: Fantastisk. Ja, den är faktiskt det. Den lyckades leva upp till dom förväntningar jag haft, och dom är inte små, det vet ni som läst denna blogg tidigare. Jag har nog aldrig tidigare sett fram emot en film så här mycket.
Filmen är riktigt tajt i sitt berättande, och hinner med mycket på sin lite över två timmar långa speltid. Mycket vikt läggs på att etablera karaktärerna och situationerna. Actionscenerna har tyngd och är inte de mista överflödiga. Det byggs alltid upp en förväntan för all action innan det sen brakar igång, och då är det spektakulärt att titta på.
Det som är viktigast, och det som alltid har varit viktigast i Spider-Mans universum, och inom Marvel rent allmänt, är dramat och karaktärerna, det är det som är filmens största behållning. Andrew Garfield spelar Peter Parker helt galet bra. Andrew ÄR ta mig tusan Peter. Ok, ingen utav skådisarna kan så klart lura oss att dom verkligen är high school elever, men Andrew lyckas gestalta en förvirrad tonåring som till slut inser att han måste börja ta ansvar med bravur. I Spider-Man-utstyseln är han lika kaxig och provocerande mot sina motståndare som han ska vara.
Uncle Ben, som spelas av den briljanta Martin Sheen får ta stor plats, och vi får verkligen se hur mycket han betyder för Peter. Alla hans visa ord, samt brister som vi får se gör det ännu tyngre när han sen dör (Big spoiler... not). Jag blir fuktig om ögonen och får svälja lite ordentligare där jag sitter i biomörkret.
Sen har vi kärlekssagan mellan Peter och Gwen, som får mig att sitta som en liten Twilight-tjej och nästan tjuta i biosalongen. Det pirrar till inom mig i varje scen dom delar. Kemin är perfekt, och det känns realistiskt. Och ja, Emma Stone är likt Andrew Garfield som klippt för sin roll.
Annat som filmen lyckas riktigt bra med är att uppdatera spindelbetts-incidenten, samt att hitta en logisk lösning på nätskjutarna. Likheterna mellan denna films "bad guy", Lizard, och "Spider-Man 2:s", Dr. Ock är många. Både i dennes relation till Peter, och hur deras förvandling sen gör dom besatta av sin forskning och vilja över att dela den med världen (och där med nästan förstöra den), är slående. Denna film gör det dock bättre, både i att etablera karaktären, och dennes motivation.
Ja, ni fattar. Jag älskar "The Amazing Spider-Man". Det är filmen som får Sam Ramis trilogi att blekna, även de två första filmerna inte alls är ens i närheten av att vara dåliga. Klart är det i alla fall att Merk Webb är den som är bättre på att adaptera Spidey till den stora skärmen (Kan det ha att göra med hans namn?).
Jag kan bara, likt alla andra som gett sitt utlåtande om den på intornetz, säga att "The Amazing Spider-Man" var AMAZING!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar