En första titt på Django

Den första trailern för "Django Unchained" släpptes här om dagen och nu har jag sett. Det ser lovande ut, fast och andra sidan så har väl aldrig Tarantion gjort en film som är sämre än "bra".

Det rör sig i vanlig ordning om en hyllning, denna gång till westernfilmer, i Tarantinos som vanligt lite bizarra moderna tappning. Snyggt kommer det bli, och våldsamt, så klart, och bra musik. Början utav trailern, med Johnny Cashs fantastiska tunga stämma kändes riktig bra.

Jag har lite tvivel när det kommer till castingen, men annars så är förhoppningarna goda. Vänta med spänning på att få se mer i trailerväg.

Wreck-It Ralph

Det var nog någon månad sedan jag först hörde om Disneys kommande film "Wreck-It Ralph" i form utav en teaser trailer, som inte sa så mycket mer än att det skulle vara en film med tv-spelstema. Jag var så klart genast intresserad, och igår dök så då den första riktiga trailern äntligen upp på the intornetz, och gisses vad sugen man blev på denna film!

Det handlar då så klart om tv-spel, vilket i sig känns roligt, men att filmen skulle innehålla cameos från spelvärldens alla hörn blåste mig nästan av stolen (Eller sängen, jag sitter på sängen ...jag gillar inte stolar). Eller vad sägs som bl.a Bowser, Zangief, M. Bison, Eggman och Clyde!? Helt stört! Jag fattar inte hur man har fått rättigheterna till alla dessa karaktärer, speciellt Bowser.

Filmen lär säker innehålla en hel del andra sköna referenser och parodier till, och på, tv-spel, vilket så klart kommer får geekhjärtat att slå frivolter. Vad gäller filmen i övrigt lärde det väl bli en klassisk sliskig Disneyhistoria om att följa hjärtat, hitta sig själv bla bla bla, och kommer säkert dala efter första 20 minuterna när alla referenser avklarats och storyn kickar igång på riktigt. Jag och alla andra geeks kommer så klart ändå att älska att se denna hyllning till de klassiska tv-spelen.

Jag längtaaaaaaar! *I falsett*

Nytt på E3

E3 2012 är i full gång borta i det soliga Kalifornien, och vi bombas dagligen med nyheter från spelvärlden. Nintendo visar upp mer utav deras nya konsol Wii U, komplett med Xbox 360-kontroll. En del nya spel utannonseras också, men det handlar mest om att vi får se mer utav redan utannonserade spel.

Det är mycket, och jag tänker väl bara sammanställa de spel som utannonserats nu de senaste dagarna som jag är mest intresserad utav.

Gears of War: Judgement
GoW är min favoritspelserie till 360:n tillsammans med Mass Effect. I och med att trilogin nu är avslutad så var det med spänning som väntade på vart man skulle ta spelserien nu. GoW: Judgement är väl kanske lite utav en besvikelse utav det jag har sett. Spelet ser ut precis som de tidigare spelen, inget nytt spelupplägg och inga spelmekaniska nyheter. Tydligen ska det vara ett lite öppnare spel, men det syntes det inga tecken på i den gameplay man fick se.

Den största nyheten som man väljer att fokusera på rörde multiplayerläget som införde klasser och nya spellägen. Jag tvivlar inte på att det kommer att tillfredsställa ens actionnerver minst lika bra som sina föregångare, men något helt nytt hade ju varit lite mer spännande.

Splinter Cell: Blacklist
Gameplay-trailern för nya Splinter Cell såg verkligen benhård ut. Den gamle Sam Fisher är tillbaks i sin spionutstyrsel och sina ikoniska smygarbrillor. Spelet ser intensivt ut och verkar leverera den där underbara känslan utav att vara en snabb, ljudlös och hänsynslös dödsmaskin.

Det som dock kändes tråkigt är så klart att Michael Ironside inte kommer att göra rösten till Sam. Det rör ju sig en utav spelvärldens mest igenkända röster.

Star Wars 1313
Star Wars kommer nog alltid att ha en speciellt plats i mitt hjärta. Hur mycket George Lucas än har dragit filmerna och konceptet i smutsen. Bra Star Wars-spel är väl inte heller något som vi är direkt bortskämda med. Det senaste spelet som bar Star Wars-namnet var det väääldigt mediokra "The Force Unleashed". "Knights of the Old Republic"-spelen har jag tyvärr inte spelat, men jag jobbar på det. "Old Republic" ska ju enligt utsago vara bra, men det är inte min typ utav spel.

Nu är i alla fall "Star Wars 1313" utannonserat och uppvisat, och jag är helt klart imponerad utav grafiken. Det ser sinnessjukt ut minst sagt. Kan detta röra sig om ett nästa geneations-spel? Den gameplay som visas tycker jag dock ser ut som... ja, "Uncharted". Samma som med det vi fått se utav "Tomb Raider". Jag är förväntansfull och skeptisk.

Snyggast på E3

Jag blir så jävla aaaaarg! (11)

Gitarrdouchen

Gitarrdouchen är den där killen som alltid ska dra fram sin gitarr och "underhålla" sin omgivning, ja det finns i stort sett bara manliga gitarrdouches. Där emot så finns sångdouches, och där är det kvinnliga könet överrepresenterat. Det är såna som ska envisas med att sjunga i stämmor när det valkas allsång (Gud förbanna allsången också), men det är en annan historia.

Gitarrdouchen ses oftast på så kallade "hemmafester", kring lägereldar, på caféer och liknande, och utser ofta sig själv till festens medelpunkt, allt för att öka sina chanser till ligg. De enda som uppskattar en gitarrdouch är människor som inte kan något instrument, men vill kunna, eller är någon form utav instrumentdouch själv. Alla andra blir mest bara irriterade på fanskapet som ska ljudförorena festen med sin okontrollerbar ljudvolym, och försvåra alla annan social aktivitet, förutom att sitta i en ring kring gitarrdouchen.

Den mest typiska gitarrdouchen är som sagt en man. Några kännetecken är att han sjunger med en hes tillgjord röst i försök att låta som Kurt Cobain. Han kan även i vissa fall försöka dra till med falsett för att visa en ännu mer känslig sida.

Det finns även så klart olika grader utav gitarrdouches. Det finns den där nybörjaren som bara lärt sig några standardlåtar som "Save Tonight", något av Tenacious D och liknande. Han kan ibland även ha nött i nå Guns 'n' Roses riff för att kunna imponera på männen i omgivningen. En mer ingående förklaring om denna sortens pack hittar ni här.

Den mer avancerade gitarrdouchen drar till med John Mayer, eller en egenarrangerad akustisk version utav någon känd ickeakustisk låt, och är oftast mer musikaliskt begåvad; en riktig musiker, dock med bristande självinsikt. Inte nå mindre irriterande alls, snarare tvärt om, för han borde veta bättre.

Det finns även kända gitarrdouches. En är Wille Crafoord som har med sig sin gudsförgätna gitarr i alla tv-program han medverkar i. Ständigt plinkades på något "fyndigt" improvisationsstycke. En annan är "Bollnäs-Martin" på radiostationen Bandit, som har infört att han en gång i veckan ska framföra en akustisk version utav någon rock/hårdrocks-låt. Wille verkar ändå annars vara en ganska okej person annars, men "Bollnäs-Martin" är en tvättäkta douch ända ut i fingerspetsarna.

Men den mest kända gitarrdouchen är dock "The Naked Cowboy" som gjort det till sin grej att stå och doucha sig på Times Square.

JAG BLIR SÅ JÄVLA AAAAARG!

Åååååh, jag vill lappa till honom med både bak- och framsidan utav handen!

The Vermonster

Tröck i mig en burk B&J under en filmsession, som jag alltid gör med B&J. Smaken var den relativt nya smaken "The Vermonster", med lönnsirap, karameliserade pecannötter, och mer karamell.

Gott var det. Sött och gott, som i de flesta fall när det kommer till den amerikanska mästarglassen. Glass och sirap är en grym kombination, det vet ju alla som brukar dinera på kinesrestauranger då och då. Sött + sött = bra. Man blir glad.

Sen att karameliserade pecannötter passar bra i glass är väl inte heller någon nyhet. Nötbitarna är lagomt stora och man får med en i varje sked man fyller truten med.

Fler köp utav denna lär det bli. Slisk for the win!

The most powerfull man in the universe indeed

Man kan lära sig hur mycket som helst utav He-Man, som jag nämnt tidigare. Inte bara saker som är bra att veta om livet på ett moraliskt plan, utan även en del om fysik, och att He-Man förmodligen har mer extrema krafter än Superman, och där med verkligen gör skäl för sin titel som "The most powerful man in the universe".

Mina tre favoriter är dessa:

I avsnitt som "Evilseed" (ca: 5:30) och "Return of the Gryphon" (ca: 6:30) så kastar He-Man iväg berg, ja berg. I "Evilseed" så är det till och med flera mil. En lätt stöt med armarna är allt som krävs. Det är badass.

I "Keeper of the Ancient Ruins" så hotas He-Man och Battlecat utav en storm. Vad gör man om en storm är på väg mot en? Söker skydd och väntar tills den passerat? Inte om man heter He-Man, då skär man ett hål i marken med sitt mäktiga svärd så att stormen åker ned och fångas i ruinerna under marken. Hade ingen aning om att stormar fungerade så. Tur att He-Man finns, så att man får reda på lite vettiga saker.

I "Temple of the Sun" så stöter He-Man, Man at Arms och Battlecat på en enorm skorpion ute i öknen. Hur ska He-Man ta sig ur denna knipa? Kasta iväg skorpionen som han gör med allt annat? Nej, nej, nej, med orden "Here's a quick sience lesson for you" gnuggar så klart på sanden så att en enorm glasskiva bildas.  Sedan klyver han glaset i fyra lika stora bitar med ett hugg med svärdet och hivar iväg delarna så att en glasbur bildas för skorpionen.

Innan det så hinner han även stoppa en virvelvind genom att snurra svärdet i motsatt riktning när han står inne i själva virveln. Älskade logik.

Epic shit, som man säger på utrikiska

Johnny

En utav världens, nä jag ändrar mig, världens coolaste låt heter "Johnny" av... Thin Lizzy. Mästarna på cool musik. Mästarna på musik över huvud taget.

Riffet, licksen, solona och texten. Allt i en perfekt symbios framförd utav en grupp musiker vars like vi aldrig mer kommer att se, och höra: mer än på skiva då...

Det första licket i låten, det vid 0:12, är typexemplet på begreppet "less is more". Om man skulle slå upp "less is more" i en ordbok... ja ni vet. Man smälter.

Å texten sen. En novell i miniformat, eller en gammal svartvit noire-film, fast i musikalisk form. Det är skitigt, rått och kallt. Droger, vapen, girighet, svek, ett tragiskt liv får ett tragiskt slut. Helt i stil med andra Lizzy-klassiker som "Suicide", "Opium Trail" eller "Waiting for an Alibi".

Så ruskigt synd att denna låt inte spelades live oftare, och så otroligt synd att den inte kom med på "Live and Dangerous".

Lyssna nu på låten, antingen studioversionen, eller liveversionen (Fast där är inte licket med). Helst båda, men jag varnar er, risk för att du dör av coolhet finns...

Somewhere on the waterfront

Johnny's hiding with a gun
Swears he'll kill any man that tells his story
He's not sorry for what he's done

He broke into a drugstore
To cure his daily need
He didn't mean to shoot the guard
But he was blinded by the greed

Oh Johnny

You see that nun, she's his sister
She doesn't know that he's gone bad
When they told it to his father
It drove the old man mad

Just as his mother warned him
From her dying bed
It's alright to lose your heart
But never lose your head

Oh Johnny

Now the cops have got him surrounded
And he doesn't stand a hope
He wonders how he could be in so much trouble
Over just a little dope

Five to one he gets away
That's the odds I'm going to give
Five to four they blast him away
Three to one he's going to live

Oh Johnny

Back in the alley where he was slain
I thought I heard something move
Beside the trash can lay a heart and chain
The picture had been removed

Just another juiced up junkie
Looking for a bed
It's alright to lose your heart
But never lose your head

Oh Johnny