Showen började med Adrenaline Mob, som framförde några låtar. Trots att det varit mycket snack om denna "supergrupp" så hade jag inte hör något utav dom tidigare. Som med det flesta andra "supergrupper" så brukar inte själva låtarna vara något märkvärdigt, det är namnen som skapar uppståndelsen. Det lät ok, väldigt amerikanskt, grymma musiker.
Efter Adrenaline Mob så höll Frank Bello, David Ellefson, Charlie Benante och Dave Lombardo kortare clinics, eller vad man ska kalla det. Frank och Davids var så klart intressantast för mig som basist, men det var faktiskt bara dom två berättade om sitt instrumentspel. Charlie och Dave hamrade mest bara lite rutinmässigt på trummorna och var inte så pratsugna.
Fucking shitfuck man! It's mother fucking Phil fucking Anslmo and fucking Geezer fucking Butler for fuck sake you fucking mother fuckers ...fuck!! |
Anselmo verkar vara en hur skön snubbe som helst. Han är burdus, säger fuck minst tre gånger i varje mening, och verkar samtidigt vara hur schysst som helst, och inte minst rolig.
Kolla in spektaklet du också om du har ca: 3 timmar till övers
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar