Iron Maiden Lever!

Det är för lite Maiden i den här bloggen. Hittills har inte ett enda inlägg handlat om Maiden. Jag skäms för det. Nu ska jag ändra på det.

LP och steelboxutgåvan av "En Vivo!" levererades hem till mig igår, och ikväll på var det dags för premiärvisningen. Det var en magisk liten upplevelse. Längtan efter att åter igen få se denna mästerliga sextett live blir nästan obeskrivbar.

"En Vivo!" är i vanlig ordning en stabil produktion, allt annat hade förvånat mig. Bandets prestation är oklanderlig. Bruce är i fin form, och i stort sett så låter allt kanon. "The Talisman" gav mig gåshud, och "dubbel-solona" i "The Trooper" och "The Evil that Men Do" är som vanligt ren magi.

När man beskådat bandet live förra året så har man ju kanske inte riktigt sett allt från sin plats långt fram vid scenen. Nu fick man ju en lite större bild utav det hela, och det känns otroligt att man faktiskt fått uppleva det, på riktigt, IRL, som ungdomen säger. Eddie:n som tittar upp bakom scenen är enorm. Det blir svårt att överträffa den i framtida turnéproduktioner.

Steelboxutgåvan är förbannat snygg. Omslaget som går i blått, vitt och rött är ljuvligt, mäktigt. Perspektivet som fotot är taget från, från scen ut mot publiken, skvallrar om att denna film, likt de senaste filmreleaserna från Maiden, handlar mycket om publiken. Många bilder från publikhavet är det.

Jag önskar att jag även hade köpt blu-ray-utgåvan, men prioriterade bort den, och CD-albumet, just nu då det helt enkelt hade blivit förbannat dyrt. Har inte ekonomin att köpa ALLT, våren är full utav intressanta albumreleaser som måste inhandlas.

Förresten, what's up med att Bruce bytt ut "a year or two" mot "a week or two" i When the Wild Wind Blows"? Tyckte han Steve överdrev med gubbens förmåga att införskaffa nödproviant?

"Hörru du du ditt lilla sniöreh, vah giörh duh?"

Aerodyne

Fender Aerodyne är sjukt snygga basar. Jag vill ha en svart, eller röd, eller både och ...jo jag vill ha både och. Två svarta. En med, och en utan plektrumskydd, och en röd med vitt plektrumskydd.

Jag gillar det stilrena intrycket basen ger när den är helt i en färg, med "matching headstock" och allt. Mest gillar jag nog den vita kanten. Jag tycker det är förbannat snyggt med såna där kanter på basar/gitarrer. I just det här fallet så sticker den ut och bryter av på ett snyggt sätt. Även den röda längst ner, i lite mer klassiskt utförande är helt sjukt snygg.

Det skulle även vara snyggt med det där stallet som syns på bild nr: 3. Dock så ska det var med originalrattarna, alternativt de klassiska precision-rattarna som återfinns på bild nr: 5.

Jeflar vilka snyggingar. Jag borde nästan sätta en 18 års-gräns på bloggen, så upphetsande är det!

Super Frutti

Förmodligen så väl den här "nyheten" inte så ny, men idag var då första gången jag såg Malacos nya påsgodis kallad "Gott & Blandat - Super Frutti". Det som fångade intresset var att godiset i påsen såg ganska precis ut som "Tutti Frutti" (Som jag ju nämnt tidigare). Kände mig tvingad att testa denna ripp off.

En ripp off, rent designmässigt, var mycket riktigt det enda denna sorgliga parfymgodis var. Det smakade ganska exakt som sånt där mjöligt öststats-godis som säljs i omärkta burkar på ÖoB och som far- och morföräldrar älskar att köpa. Mil ifrån både "Tutti Frutti" och klassiska "Gott & Blandat".

Damn you Malaco; not cool, not cool...

You're big fat phony!

Ballerina Marängsviss

Fick syn på "Göteborgskex" nyheter när jag var på affären. "Singoalla Jordgubscheescake" och "Ballerina Marängsviss". Övervägde att köpa båda, men det blev bara "Ballerinan"; vilket jag ångrade lite, för "Singoallan" hade nog varit mer annorlunda.

"Ballerinan Maränsviss" smakade nämligen inte så mycket annorlunda från "Ballerina Kladdkaka Vanilj". Den här hade dock små hårda bitar i krämen, som jag antar var maräng. Jo just det, den hade ett vanligt kex, och ett choklad, big news mina damer och herrar!

Gott var det ju, men det kändes knappast som en befogad nyhet när vi redan har "Kladdkaka Vanilj", som i sin tur är en ripp off på Oreo. Marängsviss smakade det i alla fall inte.

Lycka på påse

"Fantastiskt" räcker nog inte för att beskriva den lycka jag känner nu när jag fick reda på att Lay's fanns att köpa på Candy World.

I vad som känts som en evighet har jag suktat efter dessa Amerikanska kungsnacks, då Ica och Dollar Store här i Luleå bestämde sig för att sluta kränga dom. Varje gång jag varit på någon utav de större affärerna har jag spejat efter dom, men det har sett mörkt ut.

Idag så kom dock Annonsbladet på posten, och på framsidan så stoltserar Candy World med Lay's chips för 10 pengar. Jag har tidigare aldrig besökt Candy World här i Luleå, så att deras chipssortiment ENDAST består utav Lay's har undgått mig totalt. Ett blixtbesök var på sin plats, och nu har jag tre påsar lycka i min ägo.

Lay's chips är det absolut bästa chipsen du kan proppa din mun full med. Estrella och OLW kan båda två sätta sig i skämshörnet och äta sina små grönsvartgråa hemskheter de kallar chips. Chips-u-landet Sverige behöver Lay's. Tråkigt att folk som vanligt inte fattar vad kvalitet är och fortsätter slentriankonsumera våra inhemska snackshädelser.

Nu ska man väl bara be till gudarna att Candy World inte får för sig att byta ut sitt standardsortiment.

Ska man månne tro klämma en jävel redan idag och kolla in någon grym film?

Lay's och Irn Bru - Kanske den mest ultimata combon man kan tänka sig?

Sveriges Mästerkock

Det är inte ofta tv 4 producerar något med kvalité, men det har dom ta mig kattsingen gjort med "Sveriges Mästerkock". Jag har kollat lite förra säsongen och tycket det var bra. Denna säsong så var jag inte heller riktigt med från början utan kom in ordentligt först efter halva, men sedan dess har jag följt det slaviskt.

Programmet fokuserar på tävlingen. Vi lär oss känna deltagarna genom själva tävlingarna och de kort kommentarer dom får lämna. Det är inga dokusåpainslag, som lätt hade kunnat dumma ned hela programmet. Leif Mannerström, Per Morberg och Markus Aujalay är perfekta som domare/programledare. Raka och hårda utan att vara så där påklistrat elaka som "Idol"-juryn, och samtidigt skämtsamma. Deras kunnande och erfarenhet inom matlagning är minst sagt imponerande. Riktiga fullblodsproffs

Jag sitter och nästan slickar på skärmen och önskar att jag kunde få smaka på de ljuva kreationer som tillagas. Jag blir galet inspirerad varje gång jag ser det.  Lusten att steka till den perfekta köttbiten, koka ihop den perfekta såsen, knåda ihop en grym pastadeg vispa samman en grym chokladdessert, osv osv är enorm efter varje avsnitt. Nu blir det ju kanske inte alltid så fantastisk när jag sen faktiskt tillagar mat, men jag blir i alla fall inspirerad att pröva nya saker, och man lär sig en hel del.

Hur som helst så såg jag nu igår kväll det sista avsnittet utav "Sveriges Mästerkock". I finalen möttes Sigrid och Josephine; båda två grymma kockar. Det var en väldigt spännande match, jag satt som på nålar hela tiden, hejandes på Sigrid. Till slut så vann hon också. Mycket välförtjänt.

Nu har man ju så klart inte smakat på hennes mat, så jag vet ju inte om den faktiskt är så god, men den har alltid sett helt gudomlig ut. Färgstark och kreativ. Väldigt inspirerande.

Hon har stuckit ut under hela tävlingen, och människor som sticker ut på ett skönt sätt gillas. Hon har utstrålat en drivande passion för matlagandet, och haft en nästa obegriplig positiv attityd till tävlingen som jag fascinerats utav. Förbannat vilken glad människa hon verkar vara; nästan så man blir äcklad. Ett skönt språk och ordförråd har hon också.

Själva segermenyerna var väl inte något som just tilltalade mig, det där suget efter maten var inte så stor. Men man blev sugen på att försöka lära mig att laga till fisk riktigt bra. Den fisk som man äter hemma är ju tyvärr oftast nå halvfabrikat, om det inte rör sig om lax eller strömming (Som gamlingar är satans tokiga i). Fisk har oftast gjort ett dåligt intryck när man blivit serverad det, inte konstigt att man inte är ett större fisk-fan än vad man är.

Nåväl. "Sveriges Mästerkock" är som sagt det bästa program jag sett på tv 4 på år och da'r, och jag ser redan fram emot nästa säsong.

Grattis Sigrid till segern! Hoppas att man kommer få se mer utav henne i framtiden.

Laga mat till mig kvinna!

Komma

Jag älskar kommatecken. Ungefär lika mycket som jag älskar choklad. Det är underbara och användbara. Text skulle vara så tråkigt utan kommatecken som visar hur man ska läsa den. Texten blir intressantare och jag anser att användandet utav kommatecken visar på en viss skrivtalang. Alla använder vi ju kommatecken när vi pratar. Få använder sig utav dom i sitt vardagsskrivande.

Jag använder kommatecken ofta. Ibland får jag verkligen ta mig i kragen för att inte använda för många. Mina meningar blir så ofantligt långa ibland. Jag måste lära mig använda punkt oftare. Det är inte så lätt när kommatecknet är en sån underbar skapelse.